Skip to main content
SpringerLink
Log in
Book cover

A Real Mind pp 31–76Cite as

A Real Conversion: Hägerström on Theoretical Philosophy

  • Chapter
  • First Online:

  • 664 Accesses

Part of the book series: Law and Philosophy Library ((LAPS,volume 87))

Abstract

Hägerström’s early work seems to deal more with morals than with theoretical philosophy. However, to deduce content from glancing at the titles is to catch a red herring.2This does not imply that Hägerström did not make considerations in connection with the practical realm of philosophy but that these considerations are less relevant for the understanding of his own intellectual evolution. In fact, the two essays swiftly composed in 1895 – Inquiry into the Possibility of Empirical Ethics and On Feeling and Thrust in Morals – concern some interesting theoretical issues. More specifically, the second essay on the moral feeling builds on the traditional dichotomies between abstract and concrete, rational and sensible.

A definitive bombarding of Swedish philosophy1

This is a preview of subscription content, log in via an institution.

Chapter
USD   29.95
Price excludes VAT (USA)
  • Available as PDF
  • Read on any device
  • Instant download
  • Own it forever
eBook
USD   84.99
Price excludes VAT (USA)
  • Available as EPUB and PDF
  • Read on any device
  • Instant download
  • Own it forever
Softcover Book
USD   109.99
Price excludes VAT (USA)
  • Compact, lightweight edition
  • Dispatched in 3 to 5 business days
  • Free shipping worldwide - see info
Hardcover Book
USD   109.99
Price excludes VAT (USA)
  • Durable hardcover edition
  • Dispatched in 3 to 5 business days
  • Free shipping worldwide - see info

Tax calculation will be finalised at checkout

Purchases are for personal use only

Learn about institutional subscriptions

Notes

  1. 1.

    This does not imply that Hägerström did not make considerations in connection with the practical realm of philosophy but that these considerations are less relevant for the understanding of his own intellectual evolution.

  2. 2.

    Following the Hegelian use, reason (Vernuft) is distinguished from understanding (Verstand) which makes sharp distinctions and regard them as fixed and unchanging. Insofar as reason reveals contradictions in the products of understanding it is dialectical and insofar it resolves such contradictions it is speculative. Understanding is overcome by the latter. In contrast with Kant – for whom understanding is the faculty of concepts, responsible for turning sensible data into empirical knowledge – to Hegel reason is cognitively superior to understanding even in the theoretical context and it implies the use of concepts in self-understanding. The understanding (Verstand) in Hegelianism is the intellect qua fixing and isolating concepts (in Newton’s sense). Hägerström is familiar with this use and seldom disregards it when employing the Swedish terms förnuft and förstånd.

  3. 3.

    Hägerström’s jargon was basically inspired by German philosophy (transcendentalism, Hegelianism and early modern psychology and phenomenology, such as in Brentano and Husserl). This engenders some serious difficulties for English translations. Here Hägerström’s vocabulary will be reconstructed foremost against the background of Hegelianism for two major reasons: It was by studying Fichte and especially Hegel, that Hägerström abandoned Kantian epistemology (and consequent vocabulary) and it was while lecturing on Hegel that Hägerström matured his own philosophical position. In addition to these motives, Hegelianism must be considered one of the most significant philosophical legacies of the time and I shall therefore assume that Hegel’s vocabulary might not be unfamiliar to the reader. As guides to Hegel’s philosophical terminology in English translations, I have used the following sources: R. Solomon, In the Spirit of Hegel, Oxford University Press, Oxford 1983, pp. 273–287; M. Inwood, A Hegel Dictionary, Blackwell, Oxford 1992; H. Kainz, Notes to the Glossary in Hegel’s The Encyclopedia Logic (ed. T. Geraets et al.), Hackett, Indianapolis 1991 and Kainz’s discussion on vocabulary in the Introduction to Hegel’s Phenomenology of Spirit: Selections, Penn State Press, State College, PA, 1994, pp. 347–352. I have also taken into account J.M.E. McTaggart, A Commentary on Hegel’s Logic, Cambridge University Press, Cambridge 1931 and A.V. Miller’s translation of Hegel’s Science of Logic, Allen & Unwin, London 1969.

  4. 4.

    H. Apéria-Meurling, Samtal med en svensk tänkare, in «Ord och Bild», 1939, 48, p. 421: «blott ett innehåll i vårt medvetande.»

  5. 5.

    The German equivalent to verklighet, Wirklichkeit, is usually rendered, in the prevailing philosophical terminology, with “actuality” and it refers to the fully-developed, explicit, stage of something which incorporates a reference to (teleological) necessity. While realitet, or in German Realität, might include the contingent and the irrational, such things are only appearance in Wirklichkeit. «Actuality is always the unity of universal and particular (…). Where this unity is not present, a thing is not actual even though it may have acquired existence» (G.W.F. Hegel, Philosophy of Right, § 270 Add). A curious observation I have made concerns Hägerström’s use of the terms Realität and Wirklichkeit: He does not follow Hegel’s distinction in any systematic way. An explanation might be that Hägerström rejected Hegel’s idea that there can be “indistinct Being” (cf. infra Section 2.5.4. in Chapter 2) and therefore it would not make sense to blame Realität for being conceptually indistinct while praising the concrete experience of Wirklichkeit. For example, Hägerström declares «reality (die Realität), existence (die Existenz) or whatever you want to call it, is nothing but a kind of concept that, without self-identity, would make it meaningless to say that something exists» (A. Hägerström, Das Prinzip der Wissenschaft. Eine logisch-erkenntnistheoretische Untersuchung, SKHVSU Almqvist & Wiksell, Uppsala 1908, p. 64). In any way, it is remarkable that in his later writings Hägerström habitually prefers the expression verklighet (wirklichkeit).

  6. 6.

    A. Hägerström, Om den moraliska känslan och driften såsom förnuftiga i den moderna rationalismens hufvudformer, vol. I: Den moderna rationalismens hufvudformer, Berling, Uppsala 1895, p. 147.

  7. 7.

    Axel Hägerström, ad vocem, in R. Schmidt (ed.), Die Philosophie der Gegenwart in Selbstdarstellungen, Meiner, Leipzig 1929, vol. VII, pp. 111–159; partially translated into English by R. Sandin with the title A Summary of My Philosophy in Philosophy and Religion, Allen & Unwin, London 1964, pp. 33–74. This is a summary of his philosophy that he wrote for the Felix Meiner library of living philosophers. It was first published in 1929, some years after Hägerström had taken up the chair in practical philosophy, letting the theoretical aspects of the “Uppsala school” be handled essentially by Adolf Phalén. Without any need to presuppose that «Hägerström’s theoretical philosophy stiffened and did not evolve after 1910» (K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, Prisma, Falköping 1968, p. 55), it is undisputable that Hägerström considered his major conquests in the theory of knowledge to have occurred around the first decade of the century. The comparison between Das Prinzip der Wissenschaft and Selbstdarstellung has occupied many scholars: The stake of the dispute is whether Hägerström had always maintained his anti-subjectivism (as many of his own allies claimed, like for instance Martin Fries in Verklighetsbegreppet enligt Hägerström. En systematisk framställning av grundtankarna i Hägerströms kunskapsteori med särskild hänsyn till hans lära om verklighetsbegreppet, Lundquistska Bokhandeln, Uppsala 1944) or if he had abandoned a certain “youth idealism” expressed in Das Prinzip for his ideas in Selbstdarstellung as a result of Adolf Phalén’s criticism, as many of Phalén’s followers affirmed. On this issue, see A. Wedberg, Den logiska strukturen i Boströms filosofi, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1937, p. 38; G. Oxenstierna, Vad är Uppsalafilosofien?, Bonniers, Stockholm 1938; E. Cassirer, Axel Hägerström. Eine Studie zur schwedischen Philosophie der Gegenwart, Göteborgs högskolas årskrift, Göteborg 1939; now in Gesammelte Werke, Bd. 21, Meiner, Hamburg 2005, pp. 39–40; I. Hedenius, Om Hägerströms filosofi, in «Tiden. Socialdemoktratisk idé- och debattidskrift», 1940, 32, pp. 35–44; A. Wedberg, Metaphysica est delenda. Axel Hägerström och Uppsalaskolan, in Filosofins historia, vol. III, Thales, Stockholm 1966, pp. 366–377; K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., pp. 53–83; A. Lundahl, Det filosofiska arvet från Uppsala, Nya Doxa, Nora 1997, pp. 87–88. I will not discuss the Selbstdarstellung here because of its much later drafting.

  8. 8.

    See J. Bjarup, Reason, Emotion and the Law. Studies in the Philosophy of Axel Hägerström, Press of the Faculty of Law, Aarhus 1982, p. 43.

  9. 9.

    Hägerström had a vivid imagination when it came to his own profession. He had a somewhat romanticized view of what a philosopher does. This conception of his own profession certainly must have influenced his students. On Hägerström’s high opinion of the philosopher, see S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, Doxa, Lund 1984, p. 34 and Victoria Höög, The Philosophers on the Market Square. Philosophical Modernism from Vienna to Uppsala in T. Rønnow-Rasmussen, B. Petersson, J. Josefsson, D. Egonsson, Hommage à Wlodek. Philosophical Papers Dedicated to Wlodek Rabinowicz at http://www.fil.lu.se/hommageawlodek, pp. 1–15.

  10. 10.

    Letter to Esther Nyander from September 1897, in M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 118: «vi kunna slita bort det fördomarnas täckelse, varmed vårt släkte höljt sig, måhända till dess förkovran, men där hålen nu äro så stora att vi kunna sticka handen igenom.»

  11. 11.

    Letter to Esther Nyander from the summer 1897, in M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 125: «Kall och ren (…) måste anden vara, om den vill skåda klart och skarpt i livet.» The Cartesian vocabulary is here clear and distinct.

  12. 12.

    See for example the famous Chapters 2 and Chapters 3 in A.J. Ayer’s Language, Truth and Logic, Victor Gollancz, London 1936.

  13. 13.

    Letter to Esther Nyander from September 1898, in M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 122: «Vi finna allt, som andra akta stort, vara blott dunst; hela människolivets ävlan, människosläktets så kallade framsteg i kultur, i moral, i religion finna vi vara utan någon säker bas. Allt, som vi vidröra med det prövande förståndet, faller samman.»

  14. 14.

    The Swedish term föreställning, from the verb att föreställa, corresponds to the German Vorstellung/vorstellen. This terminology will be rendered with representation, idea and conception depending on context. One standard translation is the neo-latin “representation” as in Schopenhauer’s Die Welt als Wille und Vorstellung that has in one translation Will and Representation. Enrico Pattaro, for example, uses this term for föreställning. One problem with this word is that the verb “to represent” has come to signify specific activities, especially in the legal and political realms that might jeopardize the correct understanding. Another possible translation is “idea.” This alternative was adopted by Thomas Mautner in his English translation of Hägerström’s inaugural lecture. This alternative can also be considered a standard rendition that follows another translation of Schopenhauer’s Will and Idea. Nevertheless, it should be stressed that “idea” here does not correspond to Hegel’s use of the term Idee, which indicates the unity of object and concept in which reality is sublated (Logik, § 213). A third alternative that I endorse is “conception” since it allows us to keep the same root for verb and noun (Jag föreställer mig/I conceive), but it does not always accord well with standard philosophical usage, because it might be confused with the generic use of “conception” as the equivalent of uppfattning, Aufassung. Thomas Mautner has pointed out to me that “conception” and related words suggest (rational) thinking of some kind, whereas “idea” has a wider application, and takes in imagining as well. In some contexts, however, “conception” is quite suitable and here it generally reflects a mental content, proposition, or belief whose (ir)rational or (un)scientific character has not been established.

  15. 15.

    A. Hägerström, Om filosofiens betydelse för människan (On the Importance of Philosophy for Man), in I vår tids lifsfrågor. Skrifter utgivna af Sydney Alrutz, Skoglund, Stockholm 1898, p. 34: «bestämd karaktär och viss nödvändighet.»

  16. 16.

    Bestämdhet, the abstract noun of bestämd, corresponds to the German Bestimmtheit/bestimmt, which is usually translated with “determinacy/determinateness” and “determinate.” To determinate something is to conceptualize, articulate, identify, specify it. Determination and determinacy presuppose negation since a thing is determinate in contrast to another. In the broadest possible sense, determinacy consists of the features of a thing.

  17. 17.

    In keeping with the Hegelian terminology, Self-identity implies some degree of independence, of having an identity or sameness that is maintained in becoming more determinate; it is not posited. This is why essence is held to be self-identical. Abstract self-identity implies that the thing lacks structure or determinate characteristics since features would contrast with those of another thing and would hence imply connections to it. Self-identity is instead self-related.

  18. 18.

    Hägerström uses a variety of expressions for designating consistency, but he usually refers to it by giltighet, which is rendered in German Gültigkeit. (Hägerström sometimes suffers a typographical slip in Das Prinzip and spells the German word with the Swedish i instead of ü). Giltighet, from the verb att gälla, is linguistically related to the latin term validus, which gives kräftig, wirksam, etc. in Germanized languages; related terms are generally translated into English with “valid”/”validity.” Gültigkeit is hence rendered validity or consistency in philosophical terminology (as in Kant, Hegel, Bolzano and many others). Hägerström indicates the authority, validity, or bindingness or binding force (Gültigkeit, Verbindlichkeit) of something, as for example norms, but he also means its consistency, steadfastness or reliability in terms of logical coherence. This latter aspect recalls the use of the expression soundness in English as it is used for instance in mathematical logic where a logical system has the soundness property when its inference rules prove only formulas that are valid with respect to its semantics, which in most cases, comes down to its rules having the property of preserving truth. This idea is reflected in the German use of Gültigkeit as synonym for “logische Wahrheit.” I translate Hägerström’s giltig with valid or consistent.

  19. 19.

    M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 122 and p. 173.

  20. 20.

    A. Hägerström, Selbstdarstellung, cit., p. 111; A Summary of My Philosophy, in Philosophy and Religion, Allen & Unwin, London 1964, p. 33.

  21. 21.

    A. Hägerström, Om filosofiens betydelse för människan, cit., pp. 33–34. Consciousness is the standard translation for “medvetande” and its German counterpart Bewußtsein. In the standard use of post-Kantian and especially Hegelian terminology, consciousness stands for cognitive awareness. “Med-vetande” is linguistically constituted like “cum-scientia” but it is distinct from “conscience” in moral or religious terms (samvete). Hägerström thus speaks of “consciousness” not conscience. Both of theses terms appear in post Lockean-Enlightenment English, but the notion of conscience was increasingly defined in distinction from its emergent cognate consciousness (see G. Andrew, Conscience and Its Critics: Protestant Conscience, Enlightenment Reason and Modern Subjectivity, Toronto University Press, Toronto 2001, p. 7).

  22. 22.

    Otto Liebmann’s Kant und die Epigonen was first published in 1865.

  23. 23.

    C.­G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin och brytningen med transcendentalismen, in «Lychnos», 2001, LXV, p. 75: «att Hägerströms vändning bort ifrån boströmianismen försiggick parallellt med att han alltmer närmade sig en transcendentalfilosofisk position framgår av diarieranteckningarna.»

  24. 24.

    Quote from C.-G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., pp. 75–76.

  25. 25.

    A. Hägerström, Selbstanzeige, in «Kant-Studien», 1902, vol. 7, pp. 467–469.

  26. 26.

    A. Hägerström, Kants Ethik, cit., p. 27: «eine heftige Konstruktionen.»

  27. 27.

    A. Hägerström, Kants Ethik, cit., p. 72: «Hieraus liesse sich ebenso wenig wie auf rein sensualistischem Wege eine objektive Notwendigkeit erklären, nur eine subjektive Notwendigkeit, auf bestimmte Weise wahrzunehmen.»

  28. 28.

    A. Hägerström, Kants Ethik, cit., p. 185: «Für die Erkenntnis ist nach ihm ein Hinausgehen über die Vorstellung selbst zur objektiven Notwendigkeit erforderlich, und das Problem besteht eben in der Möglichkeit dieses Hinausgehens.»

  29. 29.

    A. Hägerström, Summary, cit., p. 35.

  30. 30.

    A. Hägerström, Kants Ethik, cit., p. 185: «Sie ist vielmehr auf das Bewusstsein zurückzuführen, das jeder Objektivierung vorhergeht und daher nicht selbst als von dem bestimmenden Denken getrenntes Objekt gesetzt werden kann, sondern in demselben als ein reines Selbstbewusstsein immanent ist.»

  31. 31.

    A. Hägerström, Kants Ethik, cit., p. 99: «Diese Einheit ist nicht eine thatsächlich vorhandene Einrichtung des Bewusstseins. Sie würde solchenfalls nur ein bestimmtes Vorstellen subjektiv notwendig machen. Sondern sie ist das Wesen selbst und Prinzip aller Realität, soweit diese für mich vorhanden sein kann.»

  32. 32.

    A. Hägerström, Kants Ethik, cit., p. 72: «Mit einem Wort: man muss scharf unterscheiden zwischen dem subjektiven Zwang, auf eine bestimmte Weise sich die Dinge vorzustellen, und der inneren Notwendigkeit des Vorgestellten.»

  33. 33.

    A. Hägerström, Summary, cit., p. 35.

  34. 34.

    A. Hägerström, Kants Ethik, cit., p. 1: «Eins aber haben sie thatsächlich noch alle gemein, nämlich die Auffassung, dass Kant mit dem Erkenntnisvermögen oder dem erkennenden Bewusstsein das psychologisch gegebene Bewusstsein, und mit der Erkenntnis, deren Möglichkeit untersucht wird, eine psychische Erscheinung meint, womit gegeben ist, dass die Methode mehr oder weniger wesentlich psychologisch ist.»

  35. 35.

    A. Hägerström, Kants Ethik, cit., p. 8.

  36. 36.

    E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 30.

  37. 37.

    A. Hägerström, Kants Ethik, cit., p. 2: «die ganze Erkenntnistheorie Kants auf eine psychologische Erklärung der allgemeinen Methoden hinausläuft, durch welche die mathematische Naturwissenschaft psychologisch entsteht»; see also p. 8.

  38. 38.

    E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 30: «Als Kant Interpret will Hägerström nachweisen, daß wir in Kant den eigentlichen Überwinder des Psychologismus und Subjektivismus zu sehen haben; als philosophischer Systematiker urteilt er, daß Kant noch ganz im Subjektivismus befangen und tief in ihn verstrickt ist.»

  39. 39.

    A. Hägerström, Selbstdarstellung, cit., p. 2; Summary, cit., p. 35. It is however true that in a passage of Kants Ethik, Hägerström ambiguously affirmed that Kant was not totally free from psychologism (Kants Ethik, cit., p. 100).

  40. 40.

    Even though psychologism had yet not assumed its pejorative connotations, Hägerström was among the first to clearly promote a criticism of it. See M. Kusch, Psychologism. A Case Study in the Sociology of Philosophical Knowledge, Routledge, London-New York 1995, pp. 101 ff.

  41. 41.

    C.-G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., p. 74.

  42. 42.

    Later published in Filosofiske Problemer and translated to English as The Problems of Philosophy, Macmillian, New York 1905.

  43. 43.

    The letter can be found in Høffding’s correspondence at the Royal Library in Copenhagen. It is quoted in length in C.-G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., p. 75. Hägerström’s good friend and follower Karl Hedvall (1873–1918) attended one of these meetings and attacked Høffding with arguments that might have been discussed with Hägerström. See C.-G. Heidegren, Idealistisk systemfilosofi kontra den positiva andan i finsk och svensk universitetsfilosofi, in S. Nygård, J. Strang, Mellan idealism och analytisk filosofi: den moderna filosofin i Finland och Sverige 1880–1950, Atlantis, Stockholm 2006, pp. 43–45.

  44. 44.

    L. Rauschenbach, Vierteljahrsschrift für wissenschaftliche Philosophie und Soziologie, 1904, 28, p. 254; A. Messer, Kants Ethik: Eine Einführung in ihre Hauptprobleme und Beiträge zu deren Lösung, Veit & Comp, Leipzig 1904, Chapter 12; L. Nelson, Die kritische Methode und das Verhältnis der Psychologie zur Philosophie: Ein Kapitel aus der Methodenlehre in «Abhandlungen der Fries’schen Schule: Neue Folge», 1:1 [1904], Vanderhoeck & Ruprecht, Göttingen 1906, p. 84.

  45. 45.

    See his acknowledgments in A Summary, cit., p. 34.

  46. 46.

    E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., p. 33: «Credo si possa dire che il Hägerström risentisse della critica idealistica della teoria kantiana del fenomeno, ma che non condividesse la soluzione che la filosofia idealistica gli prospettava.»

  47. 47.

    Two comments on Stat och rätt can be found in E. Logren, Huvuddragen av Hägerströms filosofi, Lundequistska bokhandeln, Uppsala 1944, pp. 116–181; and M. Lyles, A Call for Scientific Purity. Axel Hägerström’s Critique of Legal Science, Rönnells, Stockholm 2006, pp. 429–446.

  48. 48.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. IX: «den lägsta rättsidéen om förhållandet mellan Stat och rätt.»

  49. 49.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. IX: «yttre förpliktelse.» See pp. 137–250.

  50. 50.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 28: «Rätten är genomträngd af idéer om ovillkorlig förbindelse.»

  51. 51.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 50: «Jag är i hvarje särskilt fall medveten om att jag bör handla på ett visst sätt därför att handlandet är riktigt i förhållande till något obetingat gott.»

  52. 52.

    See for example ed. A.W. Wood, trans. H.B. Nisbet, Elements of the Philosophy of Right, Cambridge University Press, Cambridge 1991.

  53. 53.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 32: «att titeln på föreläggande skrift är “Stat och rätt” och icke “om rättsbegreppet” (…) har sin anledning (…) däri att lösningen af problemet om statens förmåga att genom rätten förplikta sina medlemmar (…) alltid blir huvuduppgiften vid den slags undersökning som här rättsbegreppet underkastas.»

  54. 54.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 1: «Vid den filosofiska behandlingen af problemet (…) undersöker man (…) rättens (…) förmåga att förplikta.»

  55. 55.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 1: «den förnämsta rättssättande och rättsuppehållande faktorn.»

  56. 56.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., pp. VIII–IX: «det är förf:s mening, att en rättsfilosofisk undersökning, som ej nöjer sig med mer eller mindre subjektiva reflexioner öfver en ideal rätt, måste taga till beständig utgångspunkt den positiva rätten själf i dess faktiska bestånd. Å andra sidan är för juridiken själf, såvidt den vill komma till klarhet i sina egna grundläggande begrepp, en filosofisk undersökning nödvändig, som omöjligt utan hänsyn till resultaten af den på dessa begrepp riktade filosofiska forskningen kan bedrivas. Det skall då ock i det efterföljande visa sig, huru kännbart bristen på egentligt filosofiskt vetande gör sig gällande i modärn juridisk litteratur, då man öfverhuvud söker komma till klarhet öfver sina egna förutsättningar.»

  57. 57.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 17: «principiella förutsättningar, hvarpå alla rättsidéer hvila.»

  58. 58.

    I use the verb reificate and/or reification in a broader sense than its traditional use that gained currency especially in neo-Marxism and in sociology through Lukács in the 1920 s. Here it does not designate turning something into a thing, or improperly regarding something like a thing. Rather, I refer to a process of objektification or objektivising (from the Swedish verb att objektivisera) in which notions, especially normative ones, appear as or are taken to be designata of predicates, and thus seem to be properties, which apply objectively, independently from the subject. Thomas Mautner has pointed out to me that introducing “reification” in this context would deviate from the terminology widely used among those philosophers who discuss for and against non-cognitivism. Yet it would allow us to avoid the confusion between “objectivation” and “(moral) objectivism.” I therefore use it, with the mention however that it means to treat something as if it belonged objectively to certain actions or to certain states of affairs.

  59. 59.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., pp. 20–21: «begreppen, särskildt rättsbegreppet, äga en slags vid orden knuten objektiv existens, som vetenskapen har att uppsöka. Med finnandet af den samma vinnes en kunskapsutvidgning på liknande sätt, som zoologen genom undersökning af ett visst djur vinner ytterligare kunskaper i hvad som för detta djur är utmärkande. Rättsbegreppet står med ett ord efter en sådan föreställning fast såsom en vid orden knuten objektiv norm, efter hvilken det, som verkligen är rätt, kan skiljas från hvad som icke är det.»

  60. 60.

    In late classical and mediaeval philosophy, realism was a development of the Platonic theory of forms, and held generally that universals like “horse” or “blue” have an independent, objective existence either in a realm of their own or in the realm of God. Mediaeval realism is usually contrasted with nominalism, and the classic criticisms of realism from this point of view were provided by Peter Abelard and William of Occam. In connection with this classic opposition, Hägerström accuses Begriffsjurisprudenz of confusing the universal concept and general representations. As Benedetto Croce claimed in What is Alive and What is Dead in the Philosophy of Hegel (1906), the philosophical concept is universal, not merely general, and it should not be confused with general representations, as for instance “house” or “blue” etc., which are usually termed concepts, owing to a custom which Hegel terms barbaric. This establishes the difference between philosophy and the empirical or natural sciences, which rely on types and class-conceptions. Such general representations are, in Hegel’s view, mere determinations of understanding. It seems that Hägerström did not disagree. According to the tenets of Hegelianism, from the standpoint of understanding, which holds theses distinctions in rigid opposition, only individuals are real while the universal has no real existence. This defect of the understanding is overcome with reason which relies on the primacy of the universal. (See infra 2.6 in Chapter 2).

  61. 61.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 22.

  62. 62.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 4: «Värdebestämningar kunna icke hänföras på den verklighet, som af förståndet sättes såsom något oberoende af kunskapsförmågan förfintligt, därför att de alltid för att äga bestämd betydelse förutsätta ett subjektivt element, känsla.»

  63. 63.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 52: «I ”du skall” kan ett ”du bör” ligga inneslutet icke som vilja, utan som föreställning (…) ett omdöme med föreställt kunskapsvärde.»

  64. 64.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 106. For comments on this issue see Chapter 6.

  65. 65.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., pp. 241 ff.

  66. 66.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 240. See Chapter 4 for comments.

  67. 67.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 241.

  68. 68.

    A. Hägerström, Stat och rätt, cit., p. 66: «Tänkandet självt är ju, såsom vi här i enighet med transcendentalfilosofiens grundtanke antaga, den yttersta grunden till all kunskap – är sanningen själv.»

  69. 69.

    In Stat och rätt, Hägerström initiated an enduring dialogue with Hegel and he referred extensively to Grundlinien der Philosophie des Rechts (in particular: §§ 5, 21, 71, 84 and 102).

  70. 70.

    An exception can be found in S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., pp. 39 and 221.

  71. 71.

    In 1905, Hägerström’s friend and follower Karl Hedvall, who in all likelihood was in the audience during the Hegel-lectures, wrote open letters addressed to two members of the committee appointing the new professor in Lund. These letters are of some importance since they enable us to understand how people around Hägerström then comprehended his philosophical position. Hedvall, who was protesting against the Lund-nomination of the idealist Efraim Liljeqvist instead of Hägerström, claimed: «Hegel is, according to me, in the history of philosophy the closest thinker to Hägerström, because of his pronounced anti-subjectivist (or anti-psychological) principle which is clearly stated in the beginning of the Science of Logic» (K. Hedvall, Öppna bref till professorerna Hans Larsson och Harald Höffding, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1905, p. 22; «Hegel är i viss mening, nämligen just med afseende på sin prononcerat antisubjektivistiska princip (eller antipsykologistiska) princip, klart uttalad i inledningen till logiken, den i filosofiens historia, som står Hägerström enligt min åsikt närmast.») Cf. G.W.F. Hegel, Wissenschaft der Logik (1812–1816), Theorie Werkausgabe, Bd 5, Suhrkamp Verlag, Frankfurt a.M. 1969, p. 43. Another allusion to Hegel can be found in Martin Fries, Verklighetsbegreppet enligt Hägerström, cit., p. xxxii where Fries claimed that the Hegel-lectures from 1905 are “fundamental for understanding” Das Prinzip der Wissenschaft.

  72. 72.

    C.-G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., p. 83: «Sammantaget kan det sägas att konturerna av Das Prinzip der Wissenschaft börjar avteckna sig redan i Hägerströms diarieanteckningar från februari-mars 1905.»

  73. 73.

    The reference goes to the manuscript H 105:6 (spring term 1911) published under the title Moralfilosofins grundläggning, (ed.) Thomas Mautner, Almqvist & Wiksell International, Stockholm 1987.

  74. 74.

    C.-G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., pp. 87–88: «Någon gång under loppet av 1904 stiftar Hägerström bekantskap med Nelsons Die kritische Methode och reviderar under dennes inflytande sin Kant-tolkning. Slutsatsen lyder nu att även Kant gör sig skyldig till psykologism och subjektivism. Hägerström ansluter sig dock inte till en Fries-Nelson-inspirerad psykologisk Kant-tolkning. I stället slår han in på nya vägar och söker, som det heter i ett brev till föräldrarna från november 1904, “hugga ut de stenar som skola utgöra grundvalen för det nya huset.” I samband med sin Hegel-föreläsning under vårterminen 1905, närmare bestämt redan i februari-mars, vinner han så fram till det allmänna realitetsbegreppet såsom det kriterium veri som är förutsatt i varje särskilt vetande.»

  75. 75.

    S. Castignone, Diritto, linguaggio, realtà. Saggi sul realismo giuridico, Giappichelli, Torino 1995, p. 29; J. Bjarup, Reason, Emotion and the Law, cit., p. 432. Jim Harris claimed that the Scandinavians are better called “sceptics” than “realists” (in Olivecrona on Law and Language – The Search for Legal Culture, in «Tidskrift for Rettsvitenskap», 1981, 94, pp. 625–646).

  76. 76.

    A. Hägerström, Selbstdarstellung, cit., p. 48; Summary, cit., p. 74.

  77. 77.

    E. Morin, Le sfide della complessità, in La sfida della complessità (eds.) G. Bocchi, M. Ceruti, Feltrinelli, Milano 1985, p. 55.

  78. 78.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 77: «Eines allein ist, objektiv gesehen, direkt unmöglich als nicht existierend zu denken, und das ist die Realität als ihrem Begriff nach unmittelbar mit sich selbst identisch – d. h. das absolute Wissen. Dies ist die kopernikanische Umwälzung in der Erkenntnistheorie. Dass die Welt nur bei dem denkenden Menschen existiert, ist ein Gedanke, der ebenso unmöglich ist wie der, dass die Erde auf dem Rücken eines Elefant ruht.»

  79. 79.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 27: «In jedem Wissen wird ausgesagt: dieses ist so, es hat Giltigkeit, es verhält sich wirklich so. (…) Daher ist der Realitätsbegriff logische Bedingung für jedes besondere Wissen.»

  80. 80.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 68: «Damit ist aber gesagt, dass die Realität im Begriff immanent, d. h. mit diesem identisch ist.»

  81. 81.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 79: «Im ganzen gilt da der Satz, dass ebenso unmittelbar wie ich bei nach innen gewandtem Reflektieren mir meiner eigen Existenz bewusst bin – ohne alles Schliessen oder Abstrahieren – ich auch bei allem Reflektieren mir des ebengenannten Begriffs als in sich selbst Bestand habend bewusst bin – ohne alles Schliessen oder Abstrahieren. Vielmehr ist die fragliche Vorstellung bei allem Schliessen und Abstrahieren als äusserster Stützpunkt gegenwärtig. Sie ist sozusagen ein Anker, den der Mensch bei allem seinem Reflektieren auswirft, um nicht wie ein Holzstückchen auf dem Meere seiner Gefühle und Reflexionen umhergetrieben zu werden.»

  82. 82.

    A. Hägerström, Selbstdarstellung, cit., p. 4; Summary, cit., p. 36; Filosofi och vetenskap, Ehlin, Stockholm 1957, p. 115.

  83. 83.

    M. Fries, Verklighetsbegreppet enligt Axel Hägerström, cit., pp. 526–528.

  84. 84.

    E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., p. 44: «ciò che (…) importa notare è (…) la parentela, sia esso casuale o derivata, tra il realismo del Hägerström e quel filone del realismo di fine Ottocento, inizio Novecento, derivante dall’insegnamento di Franz Brentano.»

  85. 85.

    Hägerström criticised Meinong (but also Lipps and Brentano) in Kritiska punkter i värdepsykologien from 1910 and he commented extensively on Meinong in Värdepsykologi, his lectures from the years 1909–1910. See Bo Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, Filosofiska föreningen vid Uppsala universitet, Uppsala 1973, pp. 30, 79–80. In any case, Meinong’s theory of objects was precedent to Hägerström’s Prinzip.

  86. 86.

    E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 22: «Denn er selsbt ist in der Darstellung seiner erkenntnistheoretischen Grundgedanken seinen eigenen Weg gegangen, ohne nach rechts oder links zu blicken. Das Bedürfnis nach einer Auseinandersetzung mit anderen Forschern scheint er auf diesem Gebiet nicht empfunden zu haben.»

  87. 87.

    Hägerström was not unaware of Phalén’s work: He explicitly mentions it in Selbstdarstellung, cit., p. 6; Summary, cit., p. 38.

  88. 88.

    I refer to the famous thesis according to which «every doctrine is ipso facto relativistic, a case of specific relativism, if, with the empiricists, it treats the pure laws of logic as empirical, psychological laws. It is likewise relativistic, if, with the apriorists, it deduces these laws, in more or less mythic fashion, from certain “original forms” or “modes of functioning” of the (human) understanding (…), from the intellectus ipse which, as an innate (generally human) disposition, precedes all actual thought and experience. All the objections we have made to specific relativism also affect such doctrines.» This implies that «specific relativism makes the assertion: Anything is true for a given species of judging beings that, by their constitution and laws of thought, must count as true. This doctrine is absurd. For it is part of its sense that the same proposition or content of judgment can be true for a subject of the species homo, but may be false for another subject of a differently constituted species. The same content of judgment cannot, however, be both true and false: This follows from mere sense of ‘true’ and ‘false’. If the relativist gives these words their appropriate meaning, his thesis is in conflict with its own sense» (E. Husserl, Logische Untersuchungen [1900]; Eng. trans. by J.N. Findlay, Logical Investigations, Routledge, London, New York 2001, p. 82 and p. 79).

  89. 89.

    For a comparison between Hägerström’s and Husserl’s standpoints, see J. Bengtsson, Den fenomenologiska rörelsen i Sverige: mottagande och inflytande 1900–1968, Daidalos, Göteborg 1991, p. 88.

  90. 90.

    E. Pattaro, Il realismo giuridico svedese, cit., p. 43: «La determinatezza (…) consente che ci si possa rapportare all’oggetto.»

  91. 91.

    M. Lyles, A Call…, cit., p. 55.

  92. 92.

    L. Wittgenstein, Tractatus logico-philosophicus, Routledge & Kegan Paul, London 2001, 6.44.

  93. 93.

    E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., p. 47: «il quale, più che esprimere una legge di pensiero, dice che cosa è la realtà.»

  94. 94.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 9: «Man kann bei dem Subjekt selbst Bestimmungen annehmen, die eine Giltigkeit [sic] besitzen, welche sich über dasselbe hinaus erstreckt, sog. apriorische Bestimmungen.»

  95. 95.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p.13: «Das erkenntnistheoretische Problem hat nun ganz und gar seine Gestalt geändert. Es gilt nun nicht zu erörtern, wie ich dieser oder jener Sache gewiss sein kann. Sondern es gilt, von dem gedachten Objekt selbst aus seine Gültigkeit dadurch zu entscheiden, dass es mit dem absolut gültigen Begriff in Verbindung gesetzt wird.»

  96. 96.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., pp. 54 ff.

  97. 97.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 36: «Bei jedem Grad seiner Modifizierung oder bei jedem Schritt zu einer Erweiterung der Bedeutung der Erfahrung tritt in immer schärferen Konturen die allgemeine Realität als Bedingung für die Erfahrung in ihrer erweiterten Bedeutung hervor.»

  98. 98.

    A. Hägerström, Diarier Uppsala Universitet: «den allmänna realiteten såsom den primära i förhållande till den särskilda. Kritik av empirismen i detta avseende»; quote from C.-G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., p. 82.

  99. 99.

    A. Hägerström, Diarier Uppsala Universitet: «härleda den allmänna realiteten ur den särskilda såsom den omedelbart givna»; quote from C.­G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., p. 82.

  100. 100.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 8: «die Annahme einer bestimmten subjektiven Gewissheit als Kriterium veri.»

  101. 101.

    J.-F. Battail, Le mouvement des idées en Suède à l’âge du bergsonisme, Lettres Modernes, Paris 1979, p. 177.

  102. 102.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 76: «Soweit die Abstraktion ein Akt ist, fällt sie in die Zeit und hat ihre Realität nur als zeitlich.»

  103. 103.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., pp. 9–12 and 76–77.

  104. 104.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 10: «Man glaubt es sei Erkenntnistheorie, wenn man in Übereinstimmung mit Hume und einer pschologischen Auffassung von Kant eine psychologische Konstruktion der Erfahrung geben kann.»

  105. 105.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., pp. 76 ff. See also Filosofi och vetenskap, cit., pp. 120 ff.; Summary, cit., pp. 38 ff. This analogy has been stressed by A. Wedberg, Den logiska strukturen i Boströms filosofi, cit., p. 38; K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., pp. 16–20; E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., p. 41; Bo Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., p. 115. A commentator opposing this prevailing view is S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., p. 51. This is one of the controversial points of the Uppsala School since it is often upheld that it was really discovered by Adolf Phalén (see Wedberg, loc. cit.). On the reasons why Hägerström could not have been aware of Moore, see K. Marc-Wogau in Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., p. 19 who claims the only copy of the review “Mind” in Uppsala was unavailable. Another opinion is expressed in Stig Strömholm, Hans-Heinrich Vogel, Le “réalisme scandinave” dans la philosophie du droit, LGDJ, Paris 1975, p. 39. On G.E. Moore’s eventual influence on Hägerström, see also J. Bjarup, Ought and Reality. Hägerström’s Inaugural Lecture Re-considered in P. Wahlgren (ed.), «Scandinavian Studies in Law», vol. 40, Almqvist & Wiksell, Stockholm 2000, pp. 11–72.

  106. 106.

    G.E. Moore, Principia Ethica (1903), Cambridge University Press, Cambridge 1954, pp. 7–10: «My position is that “good” is a simple notion, just as “yellow” is a simple notion; that, just as you cannot, by any matter of means, explain to anyone who does not already know it, what yellow is, so you cannot explain what good is (…). “Good” has no definition because it is simple and has no parts. It is one of those innumerable objects of thought which are themselves incapable of definition, because they are the ultimate terms by reference to which whatever is capable of definition must be defined (…). Consider yellow for example. We may try to define it, by describing its physical equivalent (…). But a moment’s reflection is sufficient to show that those light-vibrations are not themselves what we mean by yellow (…). This view I propose to call the “naturalistic fallacy”.»

  107. 107.

    Cf. K. Marc-Wogau’s Axel Hägerström’s Ontology, in R.E Olson, A.M. Parel (eds.), Contemporary Philosophy in Scandinavia, John Hopkins Press, Baltimore 1972, pp. 479–490. This does not mean that there are three degrees of reality: It would be misleading to think of any gradual structure of reality. As we shall see, the reason why existence cannot be gradual is because Hägerström did not admit the logical possibility of “nothingness.” Any dividing of reality into degrees traditionally presumed a mix between Being and Nothingness. Hägerström rejected the possibility of such a mix. It is not possible to be “more or less” real: Something is real or it is not. «Die Wirklichkeit selbst hat keine Grade» (Selbstdarstellung, cit., p. 129). For a list of the ways in which Hägerström used the term reality, see J. Hemberg, Religion och metafysik, Diakonistyr, Stockholm 1966; and S. Castignone, La macchina del diritto. Il realismo giuridico in Svezia, Edizioni di Comunità, Milano 1974, pp. 37–38; L. Hierro, El realismo jurídico escandinavo. Una teoría empirista del derecho, Torres, Valencia 1981, p. 142.

  108. 108.

    See supra n. 19.

  109. 109.

    A. Hägerström, Selbstdarstellung, cit., p. 18; Summary, cit., p. 50; Hägerström claimed that, after Das Prinzip, he preferred using the expression “determinateness” instead of “self-identical.” K. Marc-Wogau (Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., pp. 55–59) has particularly studied this change of vocabulary and the consequences that he believed the change entailed. An account in English can be found in M. Lyles, A Call…, cit., pp. 94–106. For Hägerström, determinateness and self-identity are synonyms and this is also clear, for example, in the French translation of Ernst Cassirer’s book on Hägerström: Joël Gaubert translates “self-identity” with “non-contradiction” following the tradition of Aristotle’s Metaphys. А (E. Cassirer, Éloge de la métaphysique. Axel Hägerström. Une étude de la philosophie suédoise contemporaine, Cerf, Paris 1996). See also S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., p. 40.

  110. 110.

    A. Hägerström, Diarier Uppsala Universitet, «identitet med sig själv = identitet mellan varat och begreppet»; quote from C.G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., p. 98.

  111. 111.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., especially pp. 54 ff.

  112. 112.

    For a different interpretation of the concept of absolute in Prinzip, see Bo Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., pp. 28–29.

  113. 113.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 87: «Es ist klar, dass er sich dabei um eine nicht weiter auflösbare Intuition handelt. Jeder Versuch, diesen Begriff weiter aufzulösen, gerät in einen unvermeidlichen Zirkel. Was (…) die Selbstidentität betrifft, so haben wir daran zu denken, was wir meinen, wenn wir einen Gegenstand als ein bestimmtes Dies bezeichnen.»

  114. 114.

    We will not discuss here to what extent mathematical formulas can “square” the circle. It is worth noticing that Hägerström usually argued on purely linguistic grounds. This is also true in his analysis of the proposition or judgment “Man-does-not-breath-with-gills,” where the semantic content is never assessed. These features however are more related to Hägerström’s theory of language than, strictly speaking, to his reality thesis.

  115. 115.

    This means that Hägerström had a theory of error according to which the indeterminate and contradictory proposition is no real proposition and therefore all “real” propositions are to some extent also “true.” See S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., p. 44 and p. 56; K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., p. 57.

  116. 116.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 76: «Soweit (…) fällt [die Abstraktion] in die Zeit und hat ihre Realität nur als zeitlich.»

  117. 117.

    M. Lyles, A Call…, cit., p. 74.

  118. 118.

    E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., p. 53: «il principio di non contraddizione è il principio della realtà, perché l’oggetto che non si presenti come intrinsecamente coerente non sussiste come oggetto: la föreställning, la Vorstellung, che rechi in sé la contraddizione rivela direttamente la soggettività del suo contenuto.»

  119. 119.

    Bo Peterson (Axel Hägerströms värdeteori, cit.) also speaks of reality in a wide and a narrow sense: pp. 16–23, 37–39, 47–53, 121 and 177 ff.

  120. 120.

    Hägerström developed this thesis in his later work, especially in Kritiska punkter i värdepsykologien. More elaborate tables of synthesis of Hägerström’s ontology can be found in Konrad Marc-Wogau’s Axel Hägerström’s Ontology, cit., p. 481; and with some differences in E. Pattaro, Il realismo giuridico scandinavo, cit., pp. 55 ff; L. Hierro, El realismo jurídico escandinavo, cit., p. 144. For comments, see Bo Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., pp. 18–27.

  121. 121.

    K. Marc-Wogau, Studier, cit., p. 117. Liborio Hierro also insisted on this fact in El realismo jurídico escandinavo. Una teoría empirista del derecho, cit., p. 138.

  122. 122.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 64: « …die Realität, die Existenz, oder wie man es nun nennen will, nichts anderes ist als ein Begriff, ohne dessen Selbstidentität es überhaupt keine Bedeutung hätte, dass etwas existierte Daher muss auch die empirische Realität, die Realität in Zeit und Raum rein logisch hinsichtlich der Forderungen nach ihrer Selbstidentität bestimmt werden.» The reason of the logical interchangeability of reality and existence seems to depend on Wirklichkeit as bringing into existence what has ratio essendi (on the implications of this idea, see Chapter 6 on Hägerström’s philosophy of history).

  123. 123.

    According to Max Lyles, for example, «one must (…) note that Hägerström does not claim that all formally valid judgments (real judgments) predicate the existence of the object of the judgment in question. Far from it, formally valid judgments only predicate the necessary reality of the object, that is the object’s self-identity, but not the object’s actual existence.» (M. Lyles, A Call…, cit., p. 68.) Existence and reality are thus not synonyms: «If a thing exists, then it is real, while conversely if a thing is real, then it may exist.» (p. 99). But the opposite idea has also been very popular: Anders Wedberg, for instance, maintained that Hägerström’s reasoning in On the Question of the Notion of Law and Alf Ross’ in Kritik der sog. praktischen Erkenntnis and Virkelighed og gyldighed i retslaeren rested on a confusion between existence and determinateness or rather on «the erroneous premise according to which every judgment as such is an existential-judgment.» (A. Wedberg, Den logiska strukturen hos Boströms filosofi, cit., pp. 198–200: «den oriktiga förutsättningen att varje omdöme såsom sådant är ett existentialomdöme»).

  124. 124.

    A. Hägerström, Diarier Uppsala Universitet: «övergången från vara till intet och tvärtom. Idel sofistik. Det tänkta intet och ingenting tänkt förväxlas»; quote from C.-G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., p. 82.

  125. 125.

    One of the few interpreters who stressed this is Liborio Hierro, El realismo jurídico escandinavo. Una teoría empirista del derecho, cit., p. 140.

  126. 126.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 88: «Das ohne Selbstidentität gedachte Sein oder das nicht als ein bestimmtes Dies gedachte Sein entbehrt infolge dieser seiner Bestimmungslosigkeit auch der Bestimmtheit des Seins, ist nichts. Damit ist es auch, wenn es so gedacht wird, eine logische Unmöglichkeit – wiederstreitet dem absolut giltigen Identitätsprinzip, kann dann auch nicht ein Moment dieses Prinzips sein.»

  127. 127.

    For such a conjecture see J. Bjarup, Reason, Emotion and the Law, cit., pp. 277–286.

  128. 128.

    A. Hägerström, Selbstdarstellung, cit., p. 129.

  129. 129.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 18: «Der Empirismus hat seine historische Berechtigung darin, dass er den Rationalismus von dem leeren unsicheren Bilde des Seins hinweg zu dem konkreten Seinsbegriff hintreibt, wie dieser in allem, was Wissenschaft heisst, als höchste logische Bedingung lebt.»

  130. 130.

    C.-G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., p. 89: «i denna formulering ryms en kortversion av 1800-talets filosofihistoria: från Hegel till Hägerström.»

  131. 131.

    Just to mention some who insist on Hägerström’s attachment to the much more fashionable correspondence theory of truth: K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., pp. 91 and 182–183; B. Petersson, Axel Hägerströms värdeteori, cit., pp. 50–51 and pp. 74–75. For the opposite thesis, see for instance J. Bjarup, Emotion, Reason and the Law, cit., pp. 270–277; Id., Axel Hägerströms filosofi, värdenihilism och rättspositivism, in «Juridisk Tidskrift», 2004–2005, anno 16, n. 1, pp. 25–41.

  132. 132.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 64, see note 123 in Chapter 2 for extensive quote.

  133. 133.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 56: «die logische Notwendigkeit oder die absolute Giltigkeit [sic] des Begriffs der Realität in ihrer Selbstidentität»; see also p. 65.

  134. 134.

    See Hägerström’s autumn course from 1908 entitled Till den praktiska filosofiens propedevtik.

  135. 135.

    C.-G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., p. 100. See also Stat och rätt. En rättsfilosofisk undersökning, vol. I, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1904, pp. 108 and 166, where he lists Sahlin as part of “Boström’s school.”

  136. 136.

    This is documented both in M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 182 and in a letter Burman sent to Vitalis Norström, which today can be found in the University library in Göteborg. For extensive quotes, see S. Nordin, Den Boströmska skolan och den svenska idealismens fall, Doxa, Lund 1981, p. 177.

  137. 137.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 13: «Besonders scheint eine positive Propädeutik als ein logischer Fortgang zum Prinzip unmöglich zu sein, da für dieses damit direkt die Möglichkeit vorläge, vermittelt gewusst zu werden.»

  138. 138.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 16: «Die subjektive Denken, bestimmt teils durch die Sache selbst, teils durch die Natur des denkenden Subjects.»

  139. 139.

    E.O. Burman, Letter to Norström, 1910: «hans skrift om vetenskapens princip är alltigenom ett försök att vederlägga mig» (quote from S. Nordin, Den Boströmska skolan, cit., p. 176).

  140. 140.

    E.O. Burman, Letter to Norström, 1910: «Hägerströms ståndpunkt är absolut (mot all transcendentalism), intellektualistisk (det praktiska livet är fenomenalt), objektiv (allt filosoferande medvetande faller nedom och utom verkligheten, som är den rena identiteten)» (quote from S. Nordin, Den Boströmska skolan, cit., p. 177).

  141. 141.

    Hägerström described it this way in Selbstdarstellung, cit., p. 5; Summary, cit., p. 37.

  142. 142.

    Comments on the labourious genesis of this book can be found in T. Mautner (ed.), Moralfilosofins grundläggning, Almqvist & Wiksell International, Stockholm 1987, p. 18. Most of the work seems to have been done while preparing for the autumn lectures 1908.

  143. 143.

    This information can be found in M. Fries, Förord, in A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 9. Another source is the manuscript H 5:3 which includes a pencil drawing with the title “the scientist and the philosopher” where Öhrvall wears glasses and holds a dying plant, whereas the philosopher wears a pince-nez, just like Hägerström, and holds a healthy plant.

  144. 144.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 17: « den otaliga mängd som under århundradens lopp har funnits och som i framtiden skall finnas.»

  145. 145.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 27: “broder empiriker.”

  146. 146.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 85.

  147. 147.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 79: «blott därigenom blir den på ett bestämt sätt till sin egen natur skild från annat.»

  148. 148.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 83: «begreppslösa intryck.»

  149. 149.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 59: «Du kommer icke till existensen på grundvalen av ditt seende, utan för att kunna veta att du ser saken, måste du redan veta existensen.»

  150. 150.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 42. Bjarup misses this point: See Reason, Emotion and the Law, cit., p. 433.

  151. 151.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 43.

  152. 152.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 46.

  153. 153.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 52: «alla medvetenhetsinnehåll (…) höra till en identisk tid och därmed till ett identiskt sammanhang.»

  154. 154.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 16: «mycket vore vunnet, om den åskådningen kunde tränga igenom, att empiriska frågor skola empiriskt behandlas men empiriens förutsättningar och öfver huvud de begrepp med icke-empirisk betydelse, hvaraf vi ständigt använda oss, skola genom ren begreppsundersökning prövas.»

  155. 155.

    E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 41: «Er bestreitet dem Empirismus nicht, daß die Wirklichkeit wissenschaftlich nur durch Erfahrung bestimmt werden kann; aber er leugnet, daß die Erfahrung in ihrem spezifisch wissenschaftlichen Sinn, sensu eminenti, sich aus bloßen Empfindungen aufbauen kann.»

  156. 156.

    A. Hägerström, Prinzip, cit., p. 62: «es ist der Erfahrungsinhalt selbst, der (…) durch sein Vermögen, auf eine widerspruchslose Weise die Realität zu bestimmen, seine eigene Giltigkeit [sic] bestimmt.»

  157. 157.

    E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 39.

  158. 158.

    E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 42: «Der Begriff ist das ”Sesam öffne Dich!“, das uns die Pforten der Realität erschließt. Denn beide: Begriff und Realität, werden durch ein und dieselbe Forderung, durch die Forderung der inneren Widerspruchslosigkeit oder der „Selbstidentität“ bestimmt. (…) Ein Trennungsstrich zwischen,, „Begriff“ und,, „Wirklichkeit“ läßt sich jetzt nicht länger ziehen; beide sind nicht nur korrelativ aufeinander bezogen, sondern sie fallen ihrer Grundbedeutung nach zusammen.» As far as correlation is concerned, a critique can be found in K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., pp. 58–61 and p. 118.

  159. 159.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 80: «Begreppen är (…) inga realiteter, utan blott subjektiva reproduktionsmedel, givna i orden.»

  160. 160.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 81: «om begreppets innehåll är något bestämt för sig och visserligen (…) sensu eminenti bestämt, så är det också eo ipso realt.»

  161. 161.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 92.

  162. 162.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 84: «insprängda begrepp.»

  163. 163.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 90: «begreppen är visserligen verkligheter, men immanenta i vår värld.»

  164. 164.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 91.

  165. 165.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 82.

  166. 166.

    J. Bjarup, Reason, Emotion and the Law, cit., p. 208; Id., Epistemology and Law according to Axel Hägerström in «Scandinavian Studies in Law», vol. 29, Almqvist & Wiksell, Stockholm 1985, pp. 26–32; Id., Ought and Reality. Hägerström’s Inaugural Lecture Re-considered in P. Wahlgren (ed.), «Scandinavian Studies in Law», vol. 40, Almqvist & Wiksell, Stockholm 2000, pp. 11–72; Id., Axel Hägerströms filosofi, värdenihilism och rättspositivism, cit., p. 27; Id., The Philosophy of Scandinavian Legal Realism, in «Ratio Juris», 2005, vol. 18, n. 1, pp. 3–4.

  167. 167.

    E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 43: «Hägerström ist, wenn ich recht sehe, der einzige moderne Logiker, der es gewagt hat, wieder in die Bahnendes alten “Universalienstreites” einzulenken und in diesem Streit eine ganz bestimmte Stellung einzunehmen. Er setzt sich unbedingt für die Realität der Allgemein begriffe ein. Ich bin nicht sicher, ob er die These “universalia ante rem” aufrechtzuerhalten gedenkt; aber für die These “universalia in re” entscheidet er sich ohne jedes Bedenken.»

  168. 168.

    E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 43: «Haben wir hier nicht unmittelbar wieder ein Etwas vor uns, ”cuius essentia involvit existentiam?“»

  169. 169.

    E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 47: «Dieser Realismus ist sicherlich nicht metaphysischer Art, und von einer Neubelebung des scholarischen “Ontologismus” werden wir hier in keinem Fall sprechen dürfen.»

  170. 170.

    M. Lyles, A Call…, cit., p. 192: «Hägerström’s concepts have subjective reality, but not objective reality. They are real, but not objectively existent. To have subjective reality means that something (…) is the content of a psychic act (…). To have objective reality means that an object exists independently of any subjective consciousness.» See also p. 188.

  171. 171.

    M. Lyles, A Call…, cit., p. 187.

  172. 172.

    Walter Kaufmann (Hegel: Texts and Commentary, Doubleday, New York 1965, p. 9) comments that «the ordinary meaning of Begriff is definitely concept. Because this is one of Hegel’s most characteristic terms, and he associates more than its ordinary meaning with it, some nineteenth-century English translators felt that a less ordinary term was called for and hit on notion.» In Miller’s translation of Hegel’s Phenomenology, for example, the term was rendered with “notion.” I do not use this term since it is utterly misleading and seems to suggest vagueness.

  173. 173.

    G.W.F. Hegel, Science of Logic, Allen & Unwin, London 1969, § 23.

  174. 174.

    T.M. Knox, Translator’s Foreword in G.W.F. Hegel, Philosophy of Right, Oxford University Press, New York 1942, p. viii.

  175. 175.

    K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., p. 120.

  176. 176.

    K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., pp. 20–21. We will not discuss here whether Marc-Wogau’s description of concepts as belonging to “Reality 2” is correct.

  177. 177.

    T. Mautner, Hägerström’s Practical Philosophy, unpublished manuscript the author kindly gave me.

  178. 178.

    E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 41: «Denn er definiert die Realität durch den Gedanken der Bestimmtheit, und er betont, daß diese Bestimmtheit, dieser durchgängige Zusammenhang, den die Erfahrungselemente unter sich besitzen, nicht mit dem verwechselt werden dürfe, was man gemeinhin unter dem Namen der “Existenz” begreift.» See also Cassirer’s comparison between Hägerström and Nicolai Hartmann in Was ist Subjektivismus? in E. Cassirer, Gesammelte Werke, Meiner, Hamburg 2006, pp. 182–183 where Cassirer affirms: «Die Möglichkeit, daß der Gegenstand der Erkenntnis “alogische” Momente in sich fassen könne, daß er etwas “Irrationales” oder Transintelligibles sein könne, wird von Hägerström sowenig erwogen, daß er das Prinzip der “Selbstidentität des Wirklichen” geradezu an die Spitze seiner gesamten Erkenntnislehre stellt, und es für das “Prinzip der Wissenschaft” schlechthin erklärt.»

  179. 179.

    E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., p. 41: «Bestimmtheit ist überall dort vorhanden, wo wir, statt bloße Einzelsetzungen, ein System von Setzungen vor uns haben, die ineinander eingreifen und sich wechselseitig nach einer Regel bedingen.» On this issue, see also A. Hägerström, Hägerström, ad vocem, in Filosofiskt lexikon (eds.) A. Alhberg, Natur & Kultur, Stockholm 1925, pp. 85 ff.

  180. 180.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 94: «om den filosofiska kritiken uppvisade, att vissa vanliga begrepp sådana som ting-, kraft-, frihets-, prima causa-begreppen i själva verket saknar begreppsnatur genom sin motsägande beskaffenhet.»

  181. 181.

    «Like the German Wissenschaftlich, vetenskaplig has a wider meaning than “scientific” and suggests that the view or method is theoretically respectable and meets criteria of rationality» (T. Mautner, Hägerström’s Practical Philosophy, cit.).

  182. 182.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 99: «vi kan därför säga att det är vetenskapens uppgift att insätta de särskilda objekten såsom led i det konkreta förloppet och det fysiska universum.»

  183. 183.

    A. Hägerström, Filosofi och vetenskap, cit., p. 110: «huru låter sig de sinnliga objekten begripa såsom bestämda av realitetens nödvändiga självidentitet?»

  184. 184.

    See R.T. Sandin, The Founding of the Uppsala School, in «Journal of the History of Ideas», vol. 23, New York 1962, pp. 496–512; K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., p. 80; S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., pp. 40–42.

  185. 185.

    This often repeated allegation myth originates from the autobiographical notes of one of Hägerström’s disciples, Einar Tegen (Levernebeskrivning, manuscripts at the Uppsala University Library, p. 36). However, it should be said that in Filosofiskt lexikon from 1925, four years (!) before writing Selbstdarstellung, Hägerström had already claimed that he had «upheld, even if not demonstrated» the basic tenets of his epistemology (Hägerström Axel, ad vocem, in Filosofiskt lexikon, cit., pp. 89–92; The Philosophy of Axel Hägerström, Appendix B, in Philosophy and Religion, ed. R. Sandin, Allen & Unwin, London 1964, pp. 313–316).

  186. 186.

    V. Lundstedt, Det Hägerström-Lundstedtska misstaget: sju föreläsningar samt efterskrift, Geber, Stockholm 1942, p. 139: «mullvadsarbete mot Hägerströms gärning och anseende.»

  187. 187.

    S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., pp. 64 ff.

  188. 188.

    H. Apéria-Meurling, Samtal med en svensk tänkare, cit., p. 422: «Avgörandet av den frågan lämnar jag åt en opartisk framtida undersökning.»

  189. 189.

    G. Oxenstierna, Vad är Uppsalafilosofien?, cit.; M. Fries, Verklighetsbegreppet enligt Hägerström, cit.

  190. 190.

    I. Hedenius, Om stora män och små, Rabén och Sjögren, Stockholm 1980, p. 194.

  191. 191.

    M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 172.

  192. 192.

    C.-G. Heidegren, Den nya Uppsala-filosofin, cit., p. 78. These plans are illustrated in M. Waller, Människan som få kände, cit., p. 181.

  193. 193.

    During spring 1905, in a letter to his wife, he came back to the editing-plan, set out for 1906, but some financial problems seemed to have cancelled the plan.

  194. 194.

    See the student review «Ergo», 1926, n. 5, p. 74.

  195. 195.

    Folke Schmidt’s The Uppsala School of Legal Thinking (Scandinavian Studies in Law, vol. 22, Almqvist & Wiksell International, Stockholm 1978), one of the few accounts in English from the Seventies made the two groups overlap, creating some confusing ideas in non-Scandinavian scholars.

  196. 196.

    See for instance L. Hierro, El realismo jurídico escandinavo, cit., p. 162.

  197. 197.

    On this issue, see R.T. Sandin, The Founding of the Uppsala School, cit., p. 496; E. Cassirer, Axel Hägerström, cit., pp. 12 ff. K. Marc-Wogau, Studier till Axel Hägerströms filosofi, cit., pp. 65 ff.; E. Pattaro, Realismo giuridico scandinavo, cit., pp. 58 ff.

  198. 198.

    See J. Strang, Axel Hägerström och Gunnar Myrdal. Om den svenska värdenihilistiska traditionen, in «Historisk Tidskrift för Finland», 2003:1, pp. 43–61; C.-G. Heidegren, Idealistisk systemfilosofi kontra den positiva andan i finsk och svensk universitetsfilosofi, cit., pp. 21–49.

  199. 199.

    R.T. Sandin, The Founding of the Uppsala School, cit., p. 496.

  200. 200.

    In order to establish direct sources, we should perhaps look in different directions; the German Marburg School and the newly born phenomenology probably played a greater role in the formation of both Hägerström and Phalén.

  201. 201.

    E. Tegen, quoting from S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., p. 77. See also p. 232.

  202. 202.

    A. Wedberg, Den logiska strukturen i Boströms filosofi, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1937, p. 38: «I modern kunskapsteori förkastas som bekant allmänt antagandet att medvetenhetsakten och dess innehåll skulle vara identiska. Det motsatta antagandet utgör en grundläggande förutsättning för den aktpsykologiska riktning, som kan följas tillbaka till Bolzano och vars mest bekanta representanter äro Brentano, Husserl och Meinong. Den aktpsykologiska ståndpunkten har på ett originellt och skarpsinnligt sätt hävdats av den engelske filosofen G.E. Moore, Cambridgeskolans fader, i hans berömda The Refutation of Idealism.» For Neo-realism in the U.S. the reference is to Edwin B. Holt (ed.), The New Realism: Cooperative Studies in Philosophy, Macmillan, New York 1912. Anders Wedberg, however, also claimed that «in Bertrand Russell, the metaphysical character of empiricism and positivism is very marked» (Bertrand Russell’s Empiricism, in Adolf Phalén. In memoriam, ed. by I. Hedenius, Almqvist & Wiksell, Stockholm-Uppsala 1937, p. 387).

  203. 203.

    During the 30 s, some of Adolf Phalén’s followers participated in a debate on the review “Theoria” against the Vienna Circle, represented by Phillip Frank (1884–1966). This debate was later summarized by Gunnar Oxenstierna in Sannolikhetens filosofi from 1937. It centered on the critique of empiricism as being a form of subjectivism, an argument taken to a large extent from Hägerström.

  204. 204.

    I. Hedenius, Begriffsanalyse und kritischer Idealismus (I) in «Theoria», 1939, vol. 5, n. 3, p. 287.

  205. 205.

    See «Erkenntnis», 1935, vol. 5, pp. 427–428.

  206. 206.

    A.J. Ayer, Logical Positivism, Free Press, New York 1959, pp. 5–7.

  207. 207.

    The exception that confirms this is Johan Strang’s forthcoming Theoria and Logical Empiricism in Vienna Circle Institute Yearbook 15 (Springer, Dordrecht).

  208. 208.

    R.T. Sandin, The Founding of the Uppsala School, cit., p. 512.

  209. 209.

    See next chapter.

  210. 210.

    See K. Marc-Wogau, Studier, cit., p. 7.

  211. 211.

    G. Oxenstierna, Vad är Uppsalafilosofien?, cit., p. 14: «Den bild begreppsanalysen ger av vårt tänkande är så helt i skild från allt man vanligen menar, att man i förstone gripes av svindel. Vad vi tagit för fasta marken, hårda, solida begrepp, som man tryggt kan lita på, avslöjar analysen som ett enda gungfly av motsägelser. Och vad är då hela vårt tankesätts innebörd, om själva dess grundförutsättningar visa sig så osäkra? Det är faktiskt i hög grad oklart. Begeppsanalysen har visserligen lyft en flik av slöjan, men i det hela treva vi fortfarande i dunkel. Vi veta endast, att vår tidigare säkerhet om grundbegreppens natur var en illusion.»

  212. 212.

    E. Kaila (1933), quoting from S. Nordin, Från Hägerström till Hedenius, cit., p. 97: «I främsta rummet måste man mot tankesättet i fråga enligt min mening anmärka, att det, sett ur den nyaste forskningens synvinkel, är avgjort föråldrat. Hela Uppsalafilosofin bär en viss prägling av efterblivenhet. Det är ett märkvärdigt sakförhållande, att Uppsala-filosoferna som i främsta rummet vilja gälla som logiker, icke synas äga någon kunskap om existensen om hela denna väldiga logiska forskning, som uppstått och utvecklats under de senaste decenierna, efter låt oss säga Sigwarts och Erdmanns tidevarv; jag menar denna exakta forskning, vars mest bekanta representanter i den äldre generationen äro Frege och Russell, och ur den yngre kanske Wittgenstein och Carnap. För den som känner till resultanten av denna nya forskning, är det ett sällsamt skådespel att se hur uppsalafilosofin brottas med problem, som av den exakta logiken redan för länge sedan fullständigt löst, delvis bragts i en alldeles ny belysning.»

  213. 213.

    See C. Faralli, Diritto e magia. Saggio su Axel Hägerström, Giuffrè, Milano 1982, pp. 160 ff.

  214. 214.

    I. Hedenius, Sensationalism and Theology in Berkeley’s Philosophy, Uppsala University (Diss.), Uppsala 1936, Introduction.

  215. 215.

    A. Wedberg, Den logiska strukturen i Boströms filosofi, cit., p. 2: «lära vi av metafysikens misstag betydelsefulla begreppsdistinktioner.»

  216. 216.

    Wedberg, for example, attributed much importance to what he called a “philosophical history of philosophy”: Id., Den logiska strukturen i Boströms filosofi, cit., p. 1; and Filosofins historia III. Från Bolzano till Wittgenstein, Bonniers, Stockholm 1966, passim.

  217. 217.

    Another difference is, for example, the Viennese interest in “special sciences,” in particular “protocol sentences” as in Moritz Schlick’s Positivism and Realism. For a criticism of these aspects within the Uppsala School, see for instance Einar Tegen’s Kritisk objectivism in «Theoria», 1936, II, p. 39. A final difference was the Uppsala school’s refutation of Einstein’s theory of relativity and of Heisenberg’s quantum mechanics (see the last chapter).

  218. 218.

    S. Danielsson, Några värdenihilismer, in Å.E. Andersson (ed.), Huvudinnehåll, Nya Doxa, Nora 1993, p. 40: «att fråga efter ett ords mening var för Carnap och Ayer och de andra logiska positivisterna inte att fråga om efter vilka psykiska skeenden hos användarna som orden är förbundna med. Att frågan efter en sats mening var snarare en fråga efter de sakförhållanden som skulle göra satsen sann.»

Author information

Authors and Affiliations

  1. Dipartimento Studi Politici, Universitè degli Studi di Torino, Via Giolitti 33, 10124, Turin, Italy

    Dr. Patricia Mindus

Authors
  1. Dr. Patricia Mindus
    View author publications

    You can also search for this author in PubMed Google Scholar

Corresponding author

Correspondence to Patricia Mindus .

Rights and permissions

Reprints and permissions

Copyright information

© 2009 Springer Science+Business Media B.V

About this chapter

Cite this chapter

Mindus, P. (2009). A Real Conversion: Hägerström on Theoretical Philosophy. In: A Real Mind. Law and Philosophy Library, vol 87. Springer, Dordrecht. https://doi.org/10.1007/978-90-481-2895-2_2

Download citation

Publish with us

Policies and ethics

Search

Navigation