Abstract
The research gathered under a rubric like „Die Großstadt und das ‚Primitive’“ might well be expected to question the second concept more than the first The primitive, after all, is the grammatically marked, equivocal part of the title and hence the assumed target of discussion. Suspicion of the term is certainly justified. As the other articles in this anthology demonstrate convincingly, the primitive—the city’s supposed opposite—is in fact inextricably connected to and constitutive of the very idea of the modern metropolis.
With permission from Princeton University Press, this article has been adapted from a book-length study of museums and modernity in Scandinavia: Mark B. Sandberg, Living Pictures, Missing Persons: Mannequins, Museums, and Modernity (Princeton: Princeton University Press, 2003).
This is a preview of subscription content, log in via an institution to check access.
Preview
Unable to display preview. Download preview PDF.
Notizen
A similar reevaluation seems underway in recent work on the current fate of the metropolis under pressure of globalization, as can be seen from the topics scheduled for the IFK (Internationales Forschungszentrum Kulturwissenschaften) in 2002, „The Metropolis in Transition.“ This work presumably exploits the fissures that open up in the „late“ metropolis the way I do those of the early or „threshold“ metropolis. Both approaches suggest that reevaluation of the apparent coherence of „high metropolitan“ theory is in order.
Comparative statistics from 1880 reveal that population totals in Copenhagen (235,000), Stockholm (169,000) and Christiania/Oslo (119,000), were dwarfed by the population of London (4,770,000), Paris (2,269,000), and Berlin (1,122,000) the same year. See B.R. Mitchell, International Historical Statistics: Europe 1750–1988, 3rd. ed., New York 1992, pp.72–75.
The exhibition, which was on display in Copenhagen’s Round Tower from 1 September–17 November 2002, was presented as part of the „Golden Days in Copenhagen“ festival. This biannual, interdisciplinary cultural event examines a cross-section of Copenhagen life at different times in the city’s history. The 2002 festival, the fifth in the series, treated socio-cultural developments in Copenhagen during the period of modernization known as the Modern Breakthrough, usually dated 1870–1890.
Carl Muusmann, Halvfemsernes glade København: Erindringer og Oplevelser, Copenhagen 1939, p.161.
By 1900, Copenhagen had grown to 401,000, Stockholm to 301,000, and Christiania, as Oslo was known at the time, to 228,000. Mitchell, International Historical Statistics, pp.72–75.
A longer discussion that includes many examples of this discourse of metropolitan aspiration can be found in „Panoptikon, Metropolis, and the Urban Uncanny,“ Chapter 5 of Mark B. Sandberg, living Pictures, Missing Persons: Mannequins, Museums, and Modernity, Princeton 2003.
Examples of research that assumes an essential uniformity of modern urban experience can be found in the excellent volume published in connection with the fifth biannual „Golden Days in Copenhagen“ festival on the Modern Breakthrough period in Denmark. See Klaus P. Mortensen (ed.), Uden for Murene: Fortællinger fra det Moderne Gennembruds København, Copenhagen 2002. Much of the valuable research conducted in the mid-1990s at the Center for Urbanity and Aesthetics at the University of Copenhagen proceeded from similar assumptions.
This interpretation is formalized in the main title of the now-standard work on the history of the folk museum movement in Norway; it translates as „Romanticism and the Preservation of the Past.“ Tonte Hegard, Romantikk og fortidsvern: Historien om de første friluftsmuseeene i Norge, Oslo 1984.
Stockholms nyaste ‘attraction’: Ett besök i ‘Skansen’, in: Från Birger Jarls stad (Stockholm), 1. September 1891. (This was a weekly, non-subscription newspaper of Stockholm news and events; the author, who signed the report „Gustaf G.,“ may well be Gustaf af Geijerstam, quoted at length from another essay on Skansen below.) Original Swedish: „Stockholm, förut så rikt på sevärdheter, har i dagarne fått en splitter ny ‘great attraction’, som jag skyndar att söka beskrifva, då densamma tillsvidare just är afsedd för resande från landsorten samt främmande turister. Det är — märk! — hvarken ett nytt jettekafé, eller en ny varieté, icke något förlustelseställe i vanlig mening, teater eller konsertsalong. Nej, något helt annat! Det är doctor A. Hazelius, nordiska muséets energiske skapare och upprätthållare, som bjuder på en ‘färd genom Sveriges bygder’ allt nerifrån det sköna Blekinge upp till de isiga, snöiga lappmarkerna. Och du kan göra denna färd i Guds fria natur, på en timmas tid, en vacker dag då du flanerar ute på Stockholms vackra Djurgård.“ (This and following translations from Scandinavian languages into English are my own.)
„Volk“ has of course become a politically contaminated category in the German context due to its use by the Third Reich, a development that makes it an uneasy equivalent for the Scandinavian concept of „folk culture,“ which throughout the nineteenth century and beyond had associations with populist and sometimes even progressive politics. My identification of folk culture as a form of the primitive should thus not be assumed to resonate with the Nazi „primitivization“ of the same in the German context.
Folkemuseet paa Bygdø, in: Aftenposten (Christiania), 27 May 1902. Original Norwegian: „Man skulde tro, det var noksaa vanskeligt at faa Folk, som kan paatage sig at udføre dette. Men Friluftsmuseumschefen, Hr. Konservator Aall, siger, at det har ikke høt til hans største Besværligheder. Der er saa mange fra Landet nu her i Byen, at man iblandt disse kan finde Folk, som kan f.Ex. over 200 Stev.“
Jonas Frykman and Orvar Löfgren, Culture Builders: A Historical Anthropology of Middle-Class life, trans. Alan Crozier, New Brunswick (New Jersey) 1987, p. 24.
See Sandberg, Living Pictures, Missing Persons, chapter 7, „Dead Bones Rise.“
Mark 6. Sandberg, Effigy and Narrative: Looking into the Nineteenth-Century Folk Museum, in: Leo Chamey and Vanessa R. Schwartz (eds.), Cinema and the Invention of Modern life, Berkeley 1995, pp.320–361.
I Folkemuseet, in: Illustreret Tidende, 2 August 1885, p. 578. Original Danish: „Og hvis De paa deres Vandring forbi alle de garnie Skatte, tsandsende foran et eller andet sjældent Pragtstykke, et ciseleret Krus, en majestætisk Himmelseng, eller et kosteligt, fint indlagt Skab, har følt et Øjebliks Misundelse mod de Folk, der den Gang levede omgivne af og nydende slige Herligheder, saa se blot selv ud ad Vinduet foran Dem. Ovre under Banegaardens aabne Hal er et Tog ved at gaa. Klokken lyder, Lokomothret fløjter, Dampen vælter op under Tagets Jæmbjælker og skræmmer Duerne ud, som har Rede deroppe. I store Buer kredse de rundt i Solskinnet, som forgylder deres Vinger. Men Toget er allerede langt borte, den sidste Waggon svinger nu forbi den sidste Telegrafstang, De kan se. Tænk Dem om og sig mig saa, om De vilde bytte. Jeg byttede ikke.“
Gustaf af Geijerstam was a leading writer of the 1880s and 90s in Sweden. His authorship includes long realistic novels early in his career, quite successful rural dramas, and later, more psychological and mystical works. Geijerstam, like many Scandinavian writers of the 1890s, arrived at his „romanticism“ via naturalism, giving it a complexity and modernity quite in line with that of the folk museums themselves.
Geijerstam, Hur tankarna komma och gå: Intryck från Skansen, in: Ord och bild 1.1 (1892), pp. 18–19. Original Swedish: „Ty som en dröm verkade på mig denna utställning af gammalt svenskt lif, som en stor folklig dikt, omsatt i realiteter, hvilka i sin ordning sätta fantasiens alia makter i rörelse. Och alla, som varit uppfödda på landsbygden eller älskat landtlifvet, skola säkert erfara något dylikt, när de göra ett besök på denna plats, hvilken gömmer minnen trån den enkla forntid, som ej prunkar bland historiens regeringshandlingar eller festreferat Ty hvarför älska vi stadsbor så högt, att en tid på året få vistas på landet? Vi behöfva frisk luft, vi önska att få hvila ut från Stadens bullet, gatularm, telefonklockor, spårvagnsringning och ånghvisslor… Jag tror, att hvarje människa, hur civiliserad eller öfverförfinad hon än må vara, inners t gömmer på ett djupare behof af lugn, än hvad den enbart fysiska hvilan kan skänka. Och utan att precis predika Rousseau, är jag därpå säker, att detta behof af lugn står i samband med det innerliga känsla för det primitiva, som hvarje människa gömmer äfven under ett liv, hvilket i det yttre är så vidt skildt därifrån som möjligt.“
Ibid., p.20. Original Swedish: „… helt och hållet oberörda af det mesta, som frambragt den nutida odlingen med dess rasdösa utvecklingsifver och snabba underrättelser från alla världens hörn.“
Ibid., p.21. Original Swedish: „Ej häller hade de mottagit den äggande retelse, som ligger i känslan af att hastigt kunna förflytta sig från den ena änden af jordklotet till den andra. De hade suttit på torfvan och, utan tanke på att lämna den, format och arbetat allt så, som det passade dem och deras lif.“
Ibid., p.27. Original Swedish: „Och med detta minne lämnar man Skansen, med minnet af vildmarkens ljusa sommarnätter, dar göken gal och lommen speglar sig i den klara fjällsjön, där bäckarna med hvitt skum strömma utför bergsluttningarna, och där den eviga snön rodnar i glans af den gömda solen. Man gär sakta utför den branta backen. Nedanför utbreder sig Stockholm, badande i höstsolens fargrika ljus med telefontornet, som dominerar, eller sänkt i dimmigt mörker, ur hvilket de tusentals lågorna lysa med sin bländande, civiliserade glans.“
This effigy was apparendy painted by Henrik Rung and was used to raise money at 10 öre a pull on the string. See Tonte Hegard, Flans Aall-mannen, visjonen og verket, Oslo 1994, p. 76.
The term „neo-romanticism“ is somewhat peculiar to Scandinavian literary and cultural histories of the 1890s, but it is in fact the dominant term of periodization. The European movements of Decadence, Symbolism, and Aestheticism thus get a particular twist in the North, with strong elements of nation-building, historical consciousness, and rural mysticism competing with more familiar motifs from abroad (femmes fatales, orientalism, androgyny, etc.)
Anne Friedberg, Window Shopping: Cinema and the Postmodern, Berkeley 1993, pp.37–38.
Barbara Kirshenblatt-Gimblett, Destination Culture: Tourism, Museums, and Heritage, Berkeley 1998, p. 18.
Joker [pseud.], Storskansen, in: Söndags Nisse (Stockholm), 17 March 1901. Original Swedish: „Detta slagord, friluftsmuseum, blef Stockholms olycka…. Sedan gick det slag i slag. Stadsdel efter stadsdel införlifvades med Skansen, till dess att 1930 hela hufvudstaden var inhägnad och lydde under professorns domvärjo. Alla Stadens innevånare flyttade ut på landet och fingo endast mot 50 öres entré (folksöndager 25 öre, årskort 100 kronor) besöka hufvudstaden. Men frestelsen var icke allt for stor. Allt det härliga från fordom var försvunnet.“
Author information
Authors and Affiliations
Editor information
Rights and permissions
Copyright information
© 2004 Springer-Verlag GmbH Deutschland
About this chapter
Cite this chapter
Sandberg, M.B. (2004). The Metropolitan Threshold. In: Kopp, K., Müller-Richter, K. (eds) Die ›Großstadt‹ und das ›Primitive‹. J.B. Metzler, Stuttgart. https://doi.org/10.1007/978-3-476-02937-9_5
Download citation
DOI: https://doi.org/10.1007/978-3-476-02937-9_5
Publisher Name: J.B. Metzler, Stuttgart
Print ISBN: 978-3-476-45323-5
Online ISBN: 978-3-476-02937-9
eBook Packages: J.B. Metzler Humanities (German Language)