Abstract
In this chapter, I argue that Olivecrona’s meta-ethics plays an important role in Olivecona’s legal philosophy, and that Olivecrona (and the other Scandinavian realists) differ in this regard from other prominent legal philosophers, such as Kelsen and Hart, who have been careful to develop their legal philosophies in a way that does not depend on controversial meta-ethical assumptions. I also argue that while Olivecrona preferred to speak in a general way of values, rights, or obligations, etc., it is clear from the context that he usually had in mind also moral values, rights or obligations. However, he rarely went further than to assert that there are no objective values and that there is no objective ‘ought.’ But this claim, or these claims, could be accepted not only by non-cognitivists, but also by meta-ethical relativists and error-theorists, and as a result the precise nature of his meta-ethical position is somewhat unclear. I suggest, however, that in his early writings he vacillated between an error theory and a non-cognitivist theory in regard to rights statements and judgments about duty, while accepting non-cognitivism in regard to value judgments proper, and that in his later writings he embraced a non-cognitivist theory across the board. The chapter also includes a discussion of the important distinction between (what I refer to as) first-order and second-order legal statements, the intriguing notion of a legal statement with a fused modality, and the question whether, if non-cognitivism is true, a second-order normative or evaluative statement can correctly render the content of the corresponding first-order normative or evaluative statement.
This is a preview of subscription content, log in via an institution to check access.
Access this chapter
Tax calculation will be finalised at checkout
Purchases are for personal use only
Notes
- 1.
The Swedish original reads as follows. “Värdenihilismens tes, att frasen ‘detta är rätt’ icke uttrycker något antagande eller påstående om något, innebär… att ordet ‘rätt’ icke betecknar någonting, att detta ord är, just i denna mening, ett meningslöst ord. Som jämförelse kan man ta frasen ‘detta är runt’, som är en fras av motsatt, teoretisk typ och som uttrycker ett antagande eller påstående om något. Skillnaden består, från en synpunkt sett, däri, att order ‘runt’ betecknar ett faktum av visst slag, nämligen en viss form. Just emedan ordet ‘runt’ sålunda betecknar eller ‘betyder’ något, kan frasen ‘detta är runt’ ha teoretisk mening eller (vilket är en annan sida av samma sak) uttrycka ett antagande eller påstående om ett sakförhållande. I just dessa avseenden skall frasen ‘detta är rätt’ förhålla sig på ett motsatt sätt. Detsamma måste gälla alla fraser, som är ekvivalenta med denna fras.”
- 2.
The Danish original reads as follows. “Det normative Udsagn besidder alltsaa netop ingen Mening, der lader sig fremstille i Abstraktion fra den psykologiske Oplevelsevirkelighed. Det er ingen ‘Tanke’, hvis Sandhed eller Falskhed kan pröves som noget, der er absolut uafhengigt af dens psykologiske Oplevelse. Nej, det normative Udsagn kan alene betragtes i sin faktiske Forekomst selv som et psykofysisk Faenomen, der bringer visse andre psykofysiske Faenomener (Fölelser, Indstillinger) til Udtryk. Men denne ‘Bringen til Udtryk’ har intet med Mening at göre, men betyder blot, at det normative Udsagn betragtes som et faktum, der staar i faktisk Aarsagssammenhang med andre, ikke umiddelbart iakttagelige psyko-fysiske Faenomener, til hvis Eksistens man ad denne Vej kan slutte sig.”
- 3.
I thus assume that in this case Olivecrona means that a statement in which the speaker ascribes binding force to law is an internal, not an external, legal statement. This is worth pointing out since it seems to me that, generally speaking, it is more natural to conceive of such a statement as an external legal statement. On the distinction between internal and external legal statements, see Sect. 6.5 below.
- 4.
- 5.
- 6.
The Swedish original reads as follows. “Frasen ‘denna regel har bindande kraft’ är ekvivalent med en vanlig användning av frasen ‘detta är rätt’. Detta måste innebära, att orden ‘rättens bindande kraft’ och likvärdiga uttryck, i den mening de ha både i dagligt tal och i juridiken, icke beteckna något faktum av något slag. Drar man ut konsekvenserna får man uppenbart paradoxala resultat. Frasen ‘denna regel tillhör gällande rätt’, som är likvärdig med frasen ‘denna regel har bindande kraft’, kan aldrig vara sann. Gällande rätt, som enligt vanligt språkbruk är summan av det som har bindande kraft i juridisk mening, är överhuvd taget ingenting alls. Det finns ingenting som dessa ord skulle kunna beteckna enligt den användning orden ha i det vanliga juridiska språket. Än värre, hela rättsordningen som ju skall vara summan av det vi kalla gällande rätt och dess tillämpning i samhället, åker också ut ur verklighetens värd. Det existerar icke någon rättsordning. Denna hårda sats måste vara sann på ett oavkortat sätt: ordet ‘rättsordning’ kan, just enligt vanligt språkbruk, icke referera sig på några fakta av något slag. Och eftersom det vi kalla ‘staten’ nödvändigt innebär upprätthållandet av en viss rättsordning, så existerar det icke något sådant som stater. Satsen ‘somliga stater äro monarkier medan andra är republiker’, som uteslutande bygger på termer med rättslig valör, kan över huvud taget icke ‘handla’ om något: den är sammansatt av meningslösa ord, uttrycker icke något antagande eller påstående om något, kan icke vara vare sig sann eller falsk.”
- 7.
Moreover, if the relevant sentences are construed as internal statements, which lack truth value, then one sentence could not imply another. As is well known, the received view is that the laws of logic apply only to statements (or propositions), which can be true or false. On this difficulty, see Ross (1941); Alchourròn and Martino (1990).
- 8.
The Swedish original reads as follows: “Såsom framhållits ovan… kan idén om att någon har en rättighet fungera som ett imperativ. Själva föreställningen att denna sak tillhör någon annan verkar som ett förbud: du får icke röra den! Men därmed är naturligtvis inte sagt, att alla satser, där ordet rättighet förekommer som subjekt eller predikat, skulle kunna karakteriseras som fristående imperativer eller teoretiskt meningslösa påtryckningssatser. Allt beror på hurudant sammanhanget är. Ordet i fråga kan självfallet i likhet med andra hithörande ord såsom t.ex. rätt i objektiv mening (rättsordning) förekomma såsom subjekt eller predikat i verkliga omdömessatser. Det föreligger icke något fristående imperativ eller någon påtryckningsfras, om man säger t. ex. att den tyska rätten undergick en genomgripande omdaning i och med införandet av Bürgerliches Gesetzbuch. Naturligtvis kan här en mer eller mindre metafysisk föreställning om lagens natur spela in. Likväl uttrycker satsen ett omdöme, och detta omdöme är tydligen sant så tillvida som det utsäger att en förändring i ett visst regelsystem ägt rum.”
- 9.
For a sympathetic and illuminating discussion of Eng’s analysis, see Bindreiter (2000, pp. 158–166).
- 10.
I would like to thank Erik Carlsson for reminding me of this.
- 11.
That there is a problem here has been pointed out by Åke Frändberg (2005, pp. 66–67). He explains that terms such as ‘right’ must have the same meaning in internal and external statements—if they don’t, the very distinction between internal and external statements will break down. Åqvist (2008, pp. 285–286) agrees with Frändberg and offers a subtle discussion of the problem.
- 12.
The Swedish original reads as follows. “Det förefaller mig nu vara ett misstag att tro att en sats inte skulle kunna uttrycka ett meningsfullt påstående av det skälet att den innehåller meningslösa ord. Satsen ‘denna regel tillhör klassen av regler som man brukar tillskriva ‘bindande kraft’’ är en meningsfull sats, men uttrycket ‘bindande kraft’ i den behöver för den skull inte vara meningsfullt. Antagandet att satsen ‘det finns ett system av regler som tillämpas i ett samhälle och betecknas som ‘rättsordning’’ är en meningsfull sats är mycket väl förenlig med tesen att uttrycket ‘rättsordning’ är meningslöst. Att dessa satser måste vara meningslösa är med andra ord ingen konsekvens av den värdenihilistiska tesen att orden ‘rätt’, ‘bindande kraft’, ‘rättsordning’—såsom de används i vanligt språkbruk—är meningslösa ord. Är detta riktigt, så förlorar Hedenius argumentation sin beviskraft. I varje fall förblir det obevisat att antagandet att satsen ‘detta är rätt’ ibland har mening förutsätter—såsom Hedenius antar—att ordet ‘rätt’ som förekommer i satsen måste ha mening.”
References
Articles
Alchourròn, Carlos E., and Antonio A. Martino. 1990. Logic without truth. Ratio Juris 3:46–67.
Åqvist, Lennart. 2008. Some logico-semantical themes in Karl Olivecrona’s philosophy of law: A non-exegetical approach. Theoria 74:271–294.
Blackburn, Simon. 1993. Attitudes and contents. In Essays in quasi-realism, ed. Simon Blackburn, 182–198. Oxford: Oxford University Press.
Boyd, Richard. 1988. How to be a moral realist. In Essays on moral realism, ed. Sayre-McCord Geoffrey, 181–228. Ithaca: Cornell University Press.
Bulygin, Eugenio. 1982. Norms, normative propositions, and legal statements. In Contemporary philosophy. A new survey. vol. 3. Philosophy of action, ed. Fløistad Guttorm, 127–152. The Hague: Nijhoff.
Dahlman, Christian. 2004. Fused modality or confused modality? Ratio Juris 17:80–86.
Eng, Svein. 2000. Fusion of descriptive and normative propositions. The concepts of ‘descriptive proposition’ and ‘normative proposition’ as concepts of degree. Ratio Juris 13:236–260.
Eng, Svein. 2005. Fused modality. An integral part of lawyers’ form of life. Ratio Juris 18:429–433.
Finlay, Stephen. 2008. The error in the error theory. Australasian Journal of Philosophy 86:347–369.
Frändberg, Åke. 2005. An essay on the systematics of legal concepts. In Rättsordningens idé, ed. Åke Frändberg, 63–96.
Hägerström, Axel. 1931. Till frågan om begreppet gällande rätt [On the Question of the Concept of Valid Law]. Tidsskrift for rettsvitenskap 48–91.
Hägerström, Axel. 1964. On the truth of moral propositions. In Philosophy and Religion, ed. Axel Hägerström, 77–96. (Originally published under the title “Om moraliska föreställningars sanning” In Axel Hägerström, Socialfilosofiska uppsatser, ed. Martin Fries, 35–65. Stockholm: Bonniers.)
Hare, R. M. 1988. Ontology in ethics. In Essays in ethical theory, ed. R. M. Hare, 82–98. Oxford: Clarendon Press.
Harman, Gilbert. 1975. Moral relativism defended. Philosophical Review 85:3–22.
Harman, Gilbert. 1996. Moral relativism. In Moral relativism and moral objectivity, eds. Gilbert Harman and Judith Jarvis Thomson, 3–64. London: Blackwell.
Hedenius, Ingemar. 1977. Begreppet äganderätt [“The concept of ownership”]. In Filosofien i ett föränderligt samhälle [Philosophy in a Changing Society], ed. Ingemar Hedenius, 130–155. Stockholm: Bonniers.
McDowell, John. 1998. Values and secondary qualities. In Mind, Value, and Reality, ed. John McDowell, 131–150. Cambridge: Harvard University Press.
Mac, Leod, and H. D. Andries. 1973. Om ett värdeobjektivistiskt inslag i Hägerströms moralfilosofiska teorier [On a value-objectivist feature of hägerström’s moral-philosophical theories]. In Tre uppsatser om Hägerström, Zenon från Elea och relativitetsteorin [Three essays on Hägerström, Zeno of Elea and the relativity theory], ed. Andries H. D. Mac Leod, 1–28. Uppsala: Filosofiska föreningen och Filosofiska institutionen vid Uppsala universitet.
Marc-Wogau, Konrad. 1940. Über die Begriffe ‘bindende Kraft des Rechts,’ ‘Rechtspflicht,’ und ‘subjektives Recht.’ Bemerkungen zu Karl Olivecronas Kritik dieser Begriffe [On the concepts ‘binding force of law,’ ‘legal duty,’ and ‘legal right.’ remarks on Karl Olivecrona’s critique of these concepts.] Theoria 6:227–237.
Marc-Wogau, Konrad. 1968. Värdenihilismen i rättsfilosofin [Value Nihilism in the philosophy of law]. In Studier till Axel Hägerströms filosofi, ed. Marc-Wogau, 167–178. Stockholm: Prisma.
Milo, Ronald. 1995. Contractarian constructivism. Journal of Philosophy 92:181–204.
Olivecrona, Karl. 1941. Zum Begriff des subjektiven Rechts. Bemerkungen zu Konrad Marc-Wogaus Kritik in Theoria 1940 S. 227 ff. [On the concept of a legal right. Comments on Konrad Marc-Wogau’s criticism in theoria p. 227 ff.] Theoria 7:46–52.
Olivecrona, Karl. 1951. Realism and idealism: Some reflections on the cardinal point in legal philosophy. New York University Law Review 26:120–31.
Rawls, John. 1980. Kantian constructivism in moral theory. The Journal of Philosophy 77:515–572.
Ross, Alf. 1936. Den rene Retslæres 25-Aars-Jubilaeum [The twenty-fifth anniversary of the pure theory of law]. Tidsskrift for rettsvitenskap [Journal for Legal Science] 304–331.
Ross, Alf. 1941. Imperatives and logic. Theoria 7:53–71.
Schafer-Landau, Russ & Terence Cuneo. 2007. General introduction. In Foundations of ethics, eds. Russ Schafer-Landau and Cuneo Terence, 1–5. Oxford: Blackwell.
Sinnott-Armstrong, Walter. 2000. Expressivism and embedding. Philosophy and Phenomenological Research 61:677–693.
Stevenson, Charles Leslie. 1937. The emotive meaning of ethical terms. Mind, New Series 46:14–31.
Stoljar, Daniel. 1993. Emotivism and truth conditions. Philosophical Studies 70:81–101.
Unwin, Nicholas. 1999. Quasi-realism, negation, and the frege-geach problem. Philosophical Quarterly 49:337–352.
Books
Ayer, A. J. 1947. Language, truth, and logic. 2nd ed. London: Victor Gollancz.
Bergström, Lars. 1990. Grundbok i värdeteori [Fundamentals of value theory]. Stockholm: Thales.
Bindreiter, Uta U. 2000. Why grundnorm? A treatise on the implications of Kelsen’s Doctrine. Lund: Department of Law, Lund University.
Blackburn, Simon. 1998. Ruling passions. Oxford: Oxford University Press.
Brink, David O. 1989. Moral realism and the foundation of ethics. Cambridge: Cambridge University Press.
Frankena, William K. 1975. Frankena, ethics. 2nd ed. Englewood Cliffs: Prentice-Hall.
Gibbard, Alan. 1990. Wise choices, apt feelings. Cambridge: Harvard University Press.
Hare, R. M. 1952. The language of morals. Oxford: Oxford University Press.
Hare, R. M. 1981. Moral thinking. Oxford: Oxford University Press.
Hart, H. L. A. 1961. The concept of law. Oxford: Clarendon Press.
Hedenius, Ingemar. 1941. Om rätt och moral [On law and morals]. Stockholm: Tiden.
Joyce, Richard. 2001. The myth of morality. Cambridge: Cambridge University Press.
Kelsen, Hans. 1999. General theory of law and state. Trans. Anders Wedberg. Union, New Jersey: The lawbook exchange. (Originally published 1945 by the Harvard University Press, Cambridge).
Korsgaard, Christine M. 1996. The sources of normativity. Cambridge: Cambridge University Press.
Lundstedt, A. V. 1942. Det Hägerström-Lundstedtska misstaget [The Hägerström-Lundstedt Mistake]. Stockholm: Gebers.
MacCormick, Neil. 2008. Practical reason in law and morality. Oxford: Oxford University Press.
Mackie, J. L. 1977a. Ethics: Inventing right and wrong. London: Penguin.
Miller, Alexander. 2003. An introduction to contemporary meta-ethics. Cambridge: Polity.
Moore, G. E. 1993. Principia ethica. Revised edition. Edited and with an introduction by Thomas Baldwin. Cambridge: Cambridge University Press. (Originally published 1903 by Cambridge University Press, Cambridge).
Olivecrona, Karl. 1939. Law as fact. Copenhagen: Einar Munksgaard & London: Humphrey Milford.
Olivecrona, Karl. 1942. Lagens imperativ [The imperative of the law]. Lund: Gleerup.
Olivecrona, Karl. 1971. Law as Fact. 2nd ed. London: Stevens & Sons.
Petersson, Bo. 1973. Hägerströms värdeteori [Hägerström’s theory of value]. Uppsala: Filosofiska föreningen.
Rawls, John. 1971. A theory of justice. Oxford: Oxford University Press.
Ross, Alf. 1929. Theorie der Rechtsquellen [Theory of the sources of law]. Leipzig: Deuticke.
Scanlon, T. M. 1998. What we owe to each other. Cambridge: Harvard University Press.
Schafer-Landau, Russ. 2003. Moral realism. A defence. Oxford: Oxford University Press.
Smith Michael. 1994. The moral problem. Oxford: Blackwell.
Stevenson, Charles L. 1944. Ethics and language. New Haven: Yale University Press.
Suppes, Patrick. 1957. Introduction to logic. Princeton: D. van Nostrand Company.
von Wright Georg Henrik. 1963. Norm and action. London: Routledge and Kegan Paul.
Williams, Bernard. 1985. Ethics and the limits of philosophy. Cambridge: Harvard University Press.
Author information
Authors and Affiliations
Corresponding author
Rights and permissions
Copyright information
© 2014 Springer International Publishing Switzerland
About this chapter
Cite this chapter
Spaak, T. (2014). Meta-ethics. In: A Critical Appraisal of Karl Olivecrona's Legal Philosophy. Law and Philosophy Library, vol 108. Springer, Cham. https://doi.org/10.1007/978-3-319-06167-2_6
Download citation
DOI: https://doi.org/10.1007/978-3-319-06167-2_6
Published:
Publisher Name: Springer, Cham
Print ISBN: 978-3-319-06166-5
Online ISBN: 978-3-319-06167-2
eBook Packages: Humanities, Social Sciences and LawLaw and Criminology (R0)