Abstract
In the November issue of The London Magazine or Gentleman’s Monthly Intelligencer of 1783, the following letter by Lexell dated 30 September 1783 and addressed to J. H. de Magellan, was published (translated into English probably by the Editor of the Magazine) [Lexell 100].
This is a preview of subscription content, log in via an institution to check access.
Access this chapter
Tax calculation will be finalised at checkout
Purchases are for personal use only
Notes
- 1.
The prize competition of the Petersburg Academy of Sciences for 1783 concerned the diurnal motion of the Earth; whether it is uniform or slows down, and in the latter case, for what reason.
- 2.
The original French word was possibly ‘lunette’, lens, or ‘verre oculaire’, eyepiece. However, today the word ‘eye glass’ might be misunderstood as meaning spectacles.
- 3.
Footnote in the original: “He had, in the morning of the day on which he died, made calculations concerning the motion of the aerostatic globe, which a friend committed to writing”. The text it refers to has been published by N. Fuss: “Sur les ballons aérostatiques, faits par le feu M. Léonard Euler, tels qu’on les a trouvés sur son ardoise, après sa mort arrivée le 7 Septembre 1783”, Mémoires de l’Académie Royale des Sciences, 1784, pp. 264–268 (OO Ser. II, Vol. 16. E579).
- 4.
KVAC, Bergianska brevs. Vol. 20, pp. 34–35. “[…] Den \(\frac{7}{18}\) september hade Petersburgska Academien den olyckan at förlora sin största prydnad, genom Eulers död, som timade efter en slag fluss, hwilken innom några timmar slutade et lif, som för menskligheten warit så nyttigt. Han hade allenast twänne dagar för sin död warit beswärad af swindel, men likafullt wid de ögnablick då han tyckte sig hafwa någorlunda klart hufwud, budit til at räkna, och hade han ännu om morgonen af den dagen han dog, uppå sin swarta tafla uptecknat några räkningar öfwer den aerostatiska kulans rörelse. Det war en besynnerlig aning som dref mig at besöka honom denna dag, och kan jag ei beskrifwa huru mycket jag blef rörd, då han berättade om sit tilstånd, at han nu mera förlorat synen aldeles och al sansning af hwar han war, så at han fann sig helt främmande i sit eget hus. Men likafullt hade han behållit al sin sinnes styrka, så at han talte med mig om åtskilliga mathematiska ämnen, öfwer hwilket samtal jag giort en liten upsats, den jag nästa påst skal hafwa den äran at öfwersända. Til middagen åt han ännu med tämmelig god appetit, men då han efter wanligheten efter måltiden rökte sin pipa, blef han swag och måste lägga sig, hwarefter han några timmar sof rätt sött. Sedan han waknat, kom han åter ut för at dricka thé. Sedan han druckit en kopp frågade han sin fru, om det war första eller andra koppen, och då hon swarade den första, sade han: så wil jag ännu dricka en til. Högst två minuter derefter blef han rörd af slag, som ungefär innom en minut betog honom al känsla och sansning, ty ehuruwäl han ännu andades och pulsen gick til kl. 11 samma afton (klockan war 4 då han blef slagrörd) war det blott mecaniskt. Alla försök med åderns öpnande, clystirer, spanska flugor woro fruktlöse. Ehuru tre weckor redan äro förflutne sedan denna händelse, kan jag likwäl aldrig tänka derpå utan rörelse, och tycker jag mig ei rätt wilja förmås at tro, det så händt. Jag är med hiertelig tilgifwenhet […]”
- 5.
Princess Dashkova’s estate was situated near Mohilev in today’s Belarus.
- 6.
In [124], the Finnish mathematician P. J. Myrberg quotes a short biographical sketch of Platzman in Russian, saying that late in 1784, Platzman had presented to the Academy a paper entitled Nova methodus integralia per series evolvendi, without due approval by Lexell. On the following academic conference, held on 27 September (o.s.) 1784, Lexell criticised Platzman for his negligence, also pointing out the errors that needed to be corrected before publication. Princess Dashkova for her part reproached Platzman for being presumptuous towards his superior Lexell. After Lexell had passed away in November, Platzman formulated a response where he doubted the opinion of an “illustrious mathematician” (Lexell) and requested the judgement of the mathematical section of the Academy. Once a critical reply on the paper had been delivered by Nikolaus Fuss at a conference in January 1785, Platzman made a statement including some demeaning remarks on the academicians. Having written several defamatory critiques of Fuss’s works he was cautioned. He died in Saint Petersburg in December 1786 after an illness of several months.
- 7.
En man af stora insigter, god Christen och rättskaffens medborgare. Hans förlust beklagas med tårar.
- 8.
[…] hypochondriacus, men en ganska redelig man med Finskt tänkesätt.
- 9.
Company of Jean-André Lepaute, French royal clockmaker.
- 10.
James Short (1710–1768), Scottish-born instrument maker [139].
Bibliography
Betts, Jonathan. “John Hyacinth de Magellan (1722–1790), Part 3: The Later Clocks and Watches.” Antiquarian Horology 30, No 1 (2007).
Lagström, Hugo. “Lexell.” Genos (Periodical of the Genealogical Society of Finland) 32 (1961): 61–69.
——. “Martin Platzman (1760–1786).” Arkhimedes [Periodical of the Finnish Mathematical Society and the Physical Societies in Finland], No 1, 1963.
Pipping, Gunnar. The Chamber of Physics. Instruments in the History of Sciences Collections of the Royal Swedish Academy of Sciences. Uppsala: Stiftelsen Observatoriekullen, 1991.
Протоколы заседаній конференціи императорской Академіи Наукь с 1725 по 1803 года = Procès-verbaux des séances de l’Académie Impériale des Sciences depuis sa fondation jusqu’à 1803. Tomes II & III. Saint Pétersbourg, 1897–1911. (All volumes available electronically at http://www.ranar.spb.ru/rus/protokol1/cat/232/)
Turner, Gerard L’Estrange. “The Portuguese Agent J. H. de Magellan.” Antiquarian Horology 9, No 1 (1974): 74–76.
Wolf, Rudolf. Biographien zur Kulturgeschichte der Schweiz. Cyclus I–IV. Zürich: Orell, Füssli & Co., 1858–1862.
Author information
Authors and Affiliations
Rights and permissions
Copyright information
© 2014 Springer International Publishing Switzerland
About this chapter
Cite this chapter
Stén, J.CE. (2014). Standing on Euler’s Shoulders?. In: A Comet of the Enlightenment. Vita Mathematica, vol 17. Birkhäuser, Cham. https://doi.org/10.1007/978-3-319-00618-5_11
Download citation
DOI: https://doi.org/10.1007/978-3-319-00618-5_11
Published:
Publisher Name: Birkhäuser, Cham
Print ISBN: 978-3-319-00617-8
Online ISBN: 978-3-319-00618-5
eBook Packages: Mathematics and StatisticsMathematics and Statistics (R0)